Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juni 1854, sida 1

I II I I I digt bevilja nya anslag. Ått göra indragningar inom äldre organisationer, som Regeringen likväl sjelf förklarar vara bristfälliga eller mindre ändamålsenliga; att derigenom vinna medel, för att på ett sparsamt sätt uppnå den åsyftade reformen, derpå vill man ej vara betänkt. Det gamla, odugliga skall bestå i hela sin vidd, men det nya, det användbarare skall nödvändigt anskattas och underhållas vid sidan af det utdömda. I detta afseende utgör vår krigssörvaltning intet undantag från den öfriga statsförvaltningen; tvärtom synes den nästan vara ohjelpligast intagen al denna afvoghet emot alla besparingar och af denna anspråksfullhet på folkets skattemedel. Vi se derpå vid hvarje riksdag så mängsaldiga bevis, såväl uti landtsom sjo-sförvaltnings-ministrarnes afgisna förslag tili regleringen af Riksstaten för deras respektive departementer, att vi knappast befara att häruti blifva motsagda af sjelsva Svenska Tidningen, hvilken eljest städse är färdig att uppträda för systemet. Vi vilje emellertid här endast hålla oss till ett exempel, hemtadt från armåförvaltningen, och hvilket tillika har sin märkvärdighet, såsom derjemte karakteriserande vår ståndsrepresentation och ådagaläggande den brist på konseqvens och allvar, hvartill beklagligen äfven de begge folkvalda stånden, än det ena, än det andra göra sig skyldige: vi mena frågan om anslag till inslruktions-kompunier för indelta infanterist. Detta anslag har af Regeringen yrkats vid riksdagarne 1810—41, 1814—45, 1847 —48, 1850 —51; vid de begge förstnämnde af statsutskottet blifvit afstyrkt och af tre stånd afslaget; vid de begge sistnamnde af utskottet, med I rösts pluralitet tillstyrkt, men af Borgareoch Bondestånden vägradt samt i förstärkt statsutskott afslaget. Detta oaktadt begärde Regeringen äfven vid denna riksdag detta anslag, på samma gång hon likväl ifrågasatte millioners extra anslag för armens försättande på rörlig fot, ett förhållande som förmodligen måste anses medgifva tillfälle till all den instruktion, som gerna kan för en arm önskas. Och nu, — sedan dessa serskilda millioner beviljats, samt dessutom de stindiga anslagen för armeen komma att betydligt förökas, tillstyrkes icke endast af statsutskottet, genom det vanliga voterings-spelet, anslagets beviljande, utan Borgareståndet frångår sina vid fyra riksdagar fattade beslut och bifaller detsamma. Betraktar man nu denna sak litet närmare, så måste den förefalla i många afseenden anmärkningsvärd. För det första gäller hela frågan blott 37,500 rdr till aslöning och underhåll af personalen och 2,500 till sängoch husgerådspersedlar, eller tillsamman 40,000 rdr om året. Det är denna summa, som begäres för ett ändamål, om hvilket Regeringen sjelf, utom förut anförda skäl, vid denna riksdag ytterligare förklarat, att indelta infanteriet, utan den rekrytbildning som med instruktions-kompanierna är assedd, ständigt skulle förllifra, till storre eller mindre del, i osjensthart skick. Vi vilje ej här ingå i granskning af det mer eller mindre ändamålsenliga uti hela in