Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juni 1854, sida 1

—gd — skulle du handla annorlunda; du skulle visa den stolte svensken ditt förakt genom att bidraga till hans förening; du skulle! visa honom att Gagarinerna äro skapade att beskydda svagheten, men icke att dela den; du skulle genom denna handling nedtrycka honom i stostet för dina lötter, i stallet att nu, genom din vägran säga honom, att det är han som beherrskar dig .... — Min tant .... — Ha, ha, ha! Hur stolt han skall brösta sig bland sina kamrater! Och om ryktet om den förtjusning du väcker hinner honom, hur stolt skall han icke le åt de qval han vet sig förorsakat dig och säga: Den skönaste furstinnan i Moskau kunde vara min, om jag ville bevardiga henne ... I — Det går för långt, min tant! — Det är du sjelf, som drifver det så vida. Man skulle vara bra obekant med karlarnes egenkärlek för att kunna förmoda något mindre. I — År ni hitkommen för att förolämpa mig, min furstinna? — Ivertom, emedan jag kom hit i den öfvertygelsen att, de stolta Gagarinernas blod, som flyter i dina ådror skulle tala mäktigare an denna ovärdiga böjelse, som låter dig glömma hvad du är skyldig ditt namn, och ger det till pris åt den högmodige svenskens åtlöje eller omkan. Farvål, min furstinna! Ni är obeveklig, jag märker det, och vill derför icke besvära er vidare. Om trenne timmar far jag sjelf att bönfalla hos Catharina. Om jag hos henne icke kan berömma mig af den gunst ni njuter, skall det kanhända smickra hennes höghet lik se en Gagarin som suplikant, för att aflocka henne ett isall. Med dessa ord lemnade hon rummet.