Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juni 1854, sida 1

2 2 22 Den kongl. propositionen rörande Tryckfriheten. Det namndes sör ett par dagar sedan, att en konglig proposition anländt till rikets ständer, innehallande framställning om vår Trycksrihetssorordnings assöndring från rikets grundlagar. Denna proposition, dat. den 6 Juni 1854, utgör ett så märkligt bidrag till den närvarande styrelsens historia, att den bör meddelas i sin helhet. Den lyder sålunda: I osverensstämmelse med de grundsatser, hvilka genomgå 1809 års regeringsform, har en allmän -tryckfrihet med skal blifvit ansedd säsom ett värn för de politiska rättigheter, hvilka i rikets grundlagar äro så väl den offentliga magten, som hvarje enskild medborgare tillförsäkrade. Rattigheten till tryckfrihet hvilar likval ytterst på sanningens rätt att blifva hörd. Smadelsen, förtalet och den försätligt framsmygande illulljan ega deremot ingen rätt att åberopa. Friheten, urartad till sjelfsvåld, förtjenar ingen aktning, intet hägn. Hvarje god medborgare måste dersore, med bekymmer för ett älskadt fosterlands framtid, hafva iakttagit pressens med hvarje år stigande missbruk, hvilka hota att undergrafva religionens helgd, samnallets beständ och det enskilta hfvets tresnad. Öuskan, att en gräns för missbruken måtte af lagstiftningen sättas, har blifvit allmän, och Kongl. Maj:t anser sig af en oeftergiflig pligt manad att gå denna önskan till mötes. Val bar erfarenheten ådagalagt, att en lag, som i verkställigheten kan anses innebära en godtycklig behandling af tryckpressen, ingalunda förmår att motverka dess missbruk, hvarsore ock Kongl. Maj:t medgifvit upphafvandet af det år 1812 i sådan syftning vidtagna lagstadgande. Emellertid är det icke mindre uppenbart, att en alltför esterläten och ofullständig lagstistning ej kan uppfylla sitt ändamal. Kongl. Maj:t anser derföre nodigt, att nu gällande tryckfrihetslag undergår sorandring ej blott i hvad som rorer straffbestämmelser, utan i flera andra väsendlliga delar, hvaribland