Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juni 1854, sida 2

äflas att qvarhålla akademien i Upsala, sastän det så ofta och nu så påtagligen haft tillfälle att inse orimligheten af att instänga ett stort universitet i en småstad, der man endast undantagsvis kan fästa verkliga kapaciteter och således omöjligen kan besätta hela den mängd al lärareplatser, som der finnes, med kompetenta personer. Men det tyckes icke vara de vördiga sadernes i Upsala handlingssätt, som ingisvit korrespondenten några betänkligheter, utan endast Kanslerssekreterarens; och då vi händelsevis känna den förbittring, med hvilken man på visst håll sträfvar att göra denna befattning för dess innehafvare så obehaglig som möjligt, befara vi högligen att de ifrågavarande artiklarne hafva sitt ursprung från ett håll, der man icke, för egen del, plagar göra sig några skrupler med hänseende till landets och bildningens intressen. Det skulle emedlertid vara oss kärt, om vi häruti misstagit oss, och korrespondenten har lätt att visa oss detta, genom att, i ett följande bref, taga ställningar och förhållanden på närmare håll i betraktande. Vi längta t. ex. att höra hvad korrespondenten tänker om byggnadsraseriet i Upsala i allmänhet och speciellt dess sednaste yttringar, hvad slutsumman på byggnadskostnaden för det nya Observatoriet utgör, och huru man vill förena den kostsamma plan, hvarefter detta blifvit uppfördt — och hvilken innan byggnaden var färdig lärer medtagit nära 60,000 rdr bko — med det löfte som vid riksdagen afgafs al akademiens egen representant, och det förbehåll Ständerne, vid beviljandet af de 20,000 rdr:ne gjorde, (att Kongl. Maj:t skulle göra sig förvissad, det denna summa blefve för ändamålet tillräcklig); huru det kommer sig att, sedan den akademiska styrelsen sjelf begärt allenast 60,000 bko till den nya kemiska boställsbyggnaden, men Ständerne frikostigt dertill beviljat 66,666: :32, med förbehåll att staten icke vidare blefve med några bidrag för detta ändamål betungad, man så utvidgat byggnadens plan, att densamma icke lärer kunna utföras under dubbla sum man (hvartill den förut skuldsatta akademien således måste upplåna penningarne), och att det lägsta anbud, som vid entreprenadauktion blifvit gjordt derå, uppgått till 80,000 bko! Med ett ord: i de akademiske fädernes hushållning med allmänna medel, deras nit och drift i vetenskapens och upplysningens tjenst samt deras sätt att uppfatta fosterlandets intressen och i sin mån arbeta för dess framtid, skulle en korrespondent från universitetsstaden, efter vår tanka, hafva ämnen af långt större värde för det allmänna och intresse för läsaren, än detta idkeliga kält mot Kanslerssekreteraren, hvars största fel synes vara att han icke med kraftig hand hållit den professorliga egoismen inom skrankorne och vidtagit några åtgärder för vårt förnämsta universitets förflyttning till en plats, der saknaden af ett sådant är så känbart i allt, och der det vore i tillfälle att utöfva ett omätligt och välsignelserikt inflytande i alla riktningar.