Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juni 1854, sida 2

Som vI skulle anse nödig här i staden, till bevakande utaf alla de ämnen, som röra det allmänna helsotillständet. Behöllicheten af en sådan permanent nämnd, äfvensom dess egenskaper, skola vi uti nästa artikel afhandla. Något om och till en viss korrespondent. Aftonbladet har åter börjat meddela en series af korrespondent-artiklar från Upsala, ämnade att belysa ställningar och förhållanden derstådes, men — besynnerligt nog — endast upptagande en hop mer eller mindre graverande anklagelser emot Hanslers-Embetet. Det Synes som den ärade korrespondenten icke kånde någon annan brist vid hela vårt första universitet, an den att det är belamradt med en Kanslerssekreterare, i Riksarkivarien Nordströms person, som dock i hufvudsaken kan dervid göra föga till eller ifrån. Vi taga oss derföre friheten eriura hr x. att det skulle vara långt mera både nyttigt och intressant, vanden i vetenskapens tjenst, deras omvårdnad om ungdomens intellektuella och moraliska sörkofran, deras deltagande i allmänna lifvet ), och hvilken inslytelse de utöfva på allmänna tankesattet och nationalandans utveckling. Skulle det då händelsevis besinnas, att allt detta reducerar sig till — noll, så förmoda vi att korrespondenten icke underlåter att framhålla detta lika öppet och frimodigt, som han hittills upptraut emot hr Nordström. Det har blifvit en jargon att tillvita den sednare allt möjligt ondt; han skall vara herrsklysten, konservatif, Ryssvan m. m.; men man har icke nog gilvit akt på den grumliga källa, hvarutur dessa uppgifter blifvit hemtade, och icke betänkt huru lätt det är för ett mäktigt koteri, Som hittills varit allsmaktigt i akademiska angelaägenheter, att tillställa skrik emot en man, hvars sjelfständighet råkat komma dem i vägen. Vi känna icke hr Nordström personligen; kunna således icke obetingadt hvarken bisalla eller förneka det omdöme om honom, man så flitigt sökt göra gällande; men vi hafmare beröring, erfarit att åtminstone de tvenne sednare beskyllningarne äro fullkomligt sanningslösa, och att han, långt ifrån alt vara en ovän af ref rmer, tvärtom under en re; i ne, som uppriktigt ville eller till och med blott fördroge sådane, sannolikt skulle befinna sig i framskridandets första leder. Det är ganska möjligt att hr N. begått ett och annat fel i sin embetsförvaltning; och vi finna icke något ondt uti att sådant anmärkes, när det verkligen skett; men vi hafva bland alla de emot honom uppräknade gravamina icke påträffat ett enda, som i ringaste mån kan jemföras med något af dem, hvartill hrr Consistoriales gjort sig skyldige i sina hufvudlösa byggnadsI företag; och det är en löjlighet att uppstamma långa klagovisor öfver dröjsmål med en utnämning och dylikt, under det man håller god mine vid det oerhörda missbruk och slöseri, som på närmare håll begås med de af nationen till vetenskapernes befrämjande beviljade medel. va af personer, som med honom stått i närom han behagade belysa Prosessorernes strasHvad särskildt angår korrespondentens sednaste klagan, beträffande tillsättningen af Intendentsplatsen vid Sätra brunn, så förekommer härvid den lilla omständigheten, att den man, som Consistorium härtill föreslagit, var redan förut alldeles öfverlastad med göromål både af allmän och enskild art — flere, efter hvad det säges, än han kan tillbörligen sköta, — hvarföre det synes som den hetanksamhet Kanslers Embetet vid detta tillfälle visat, varit mindre klandervärd, an deras ifver, som under sådane förhållanden hastat att gynna en af Consistorii egna ledamöter med en dylik . 2 I sinekur. I allt fall synes det vara att, såsom man säger, sila mygg och svälja kameler, att strängt utfara emot Kanslers-Embetet för en förment försummelse vid en så obetydlig besattnings tillsättande, men lemna en annan långt mera anmärkningsvärd utnämning af samme man, som här varit i fråga, helt och hållet å sido. Det är nemligen bekant att hr G., så utmärkt skicklig han är som medicus, likväl är ingenting mindre än chirurg, och att han knappt gjort sina första lärospår i detta fack, när han insattes att deruti undervisa Sveriges blifvande lakarecorps. — En sådan anmärkning hade dock mindre kunnat drabba hr G., som endast på enträgna uppmaningar af sina embetsbröder Järer emottagit den chirurgiska professionen, än Consistorium, som ) Detta klingar, vi medgifva det, såsom en ironi, när fråga är om våra småstads-professorer; men vi kunna icke hjelpa det. bet är en fordran man i andr er. gör af vetenskapens ypperste; och det är icke vårt sel, om de lärda herrarne i Upsala, instäng