Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juni 1854, sida 1

anhäller förl. al artikeln Har icke kriget någon betydelse för Sverige? att få tillägga några få ord till närmare utveckling af de grundsatser, han i nämnde uppsats hufvudsakligen sökt göra gällande. Ins. måste då till en början förklara, att han icke, såsom Red. förmodat, ogillar federativstatsidgen i och för sig, men väl dess missbruk, eller en sådan tillämpning deraf, som upphdfrer dess egentliga betydelse. Han har derföre icke heller yrkat, att det för Sveriges bästa vore absolut nödvändigt att Finland, återvunnet af våra vapen, skulle inträda i samma provinciella förhållande till moderlandet som förut, ehuru han påstått och visat, att sådant icke kunde möta några betydande svårigheter, utan han har sagt, att Sverige, om man så vill, gerna kunde medgifva det en oafnängig inre förvaltning, blott Finland bildade en enhet med vårt land i alla yttre förhållanden, samt sådane inre angelägenheter, t. ex. representation samt postoch tullväsende m. m., som såväl till positiv fördel för båda kontrahenterne, som till undvikande af den splittring i åsigter och intressen, hvilka i annat fall aldrig uteblifva, nödvändigt böra vara gemensamma. — Och detta är så långt ifrån att vara en fordran, dikterad af en alltför egoistisk sosterlandskänsla, att sjelfva det exempel, som Red. åberopat till vederläggande deraf, neml. Förenta Staternes union, på det tydligaste bekräftar utförbarheten af en dylik federation, på samma gång det ådagalagger de lyckliga verkningarne deraf såväl i inre trefnad som yttre styrka. Dessa stater hafva nemligen, såsom bekant är, gemensamt: 1:o) Flotta och arme, (Staterne få icke i fredstid hålla särskilda trupper eller krigsskepp), 2:0) Skattkammare eller Förbundskassa, 3:0) Högsta Domstol, 4:o) Tullväsende (alla de behållna tullinkomsterne inflyta i unionens skattkammare), 5:o) Vapen och Flagga samt 6:0) — det vigtigaste af allt — Generalkongress. Sjelfva grunden för den Nordamerikanska federalstyrelsen är, såsom alla författare öfver denna konstitution erkänna, att hela folket styres såsom en nation, och icke såsom ett förbund af särskilda stater. — Men det är icke något mera jag begärt; och då Red. säkerligen icke bestrider att den sjelfständighet och sjelfstyrelserätt, som de särskilda staterne i Nordamerika äga, är tillräcklig, eller att dessa besinna sig väl genom den centralisation af de osvannämnde angelagenheterne, som der äger rum, vågar jag hoppas att Red. icke mera skall finna de åsigter jag uttryckt i detta ämne vara oförenliga med dess egna. — På fullt