Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 maj 1854, sida 1

A— i åsyn af tvenne, hvilkas rang och högdragna hållning dessutom ännu mera vidgade svalget mellan hans och deras ståndpunkt. Under hvarje annat förhållande skulle han säkert varit högst angelägen att undanbedja sig närvaron af det öfverflödiga vittnet till hans bryderi, men, intagen af vigten af sitt åliggande, glömde han allt hvad som rörde hans egen belägenhet och sporrade sin uppmärksamhet endast på undvikandet af allt, som kunde äsventyra stämningen af furstinnans lynne. Han föreställde henne Staels belågenhet och vådan af den förestående resan, han åkallade hennes inflytande, som slägtinge, hos furst Gagarin för att förmå honom till ändring, eller åtminstone uppskof af hans assändande; han påminde henne om sitt utlofvade kall som stiftarinna af hans och Ingeborgs lycka och prisade den sälla lotten af en makt, som förstår sträcka sin verksamhet till de lidandes hjelp; hans hjerta gjorde honom vältalig, och den värma, hvarmed han förde dess språk hade otvifvelaktigt varit förtjent af ett lyckligare resultat, än det Tschammers maka lemnade honom. — Min herre, — sade denne. — Ni tycker således icke alt jag gjort nog, då jag förberedt och verkligen ämnade att innan kort fullborda Staels förening med det föremål han älskade? Efter fröken Horns försvinnande, hvad har jag väl för skäl att bry mig om honom. Hvad gör det mig om han vistas i Kasan eller här? Jag har verkligen ingen lust att lägga mig i edra landsmäns, de otacksamma svenskarnes öde; ty som ni funnit, blir harm och otack lönen derför; och jag ber er icke mer besvära mig med förböner för en person, hvars öde hädanefter icke kan vara mig annat än fullkomligt likgiltigt. Efter denna afgörande förklaring, stod Hysing några ögonblick liksom förstenad. — Det är då ert allvar, att ni icke värdigas använda ert ädelmod till den olyckliges räddning, att ni vill låta honom förgås hellre än att begagna ert inflytande? — Min herre! — Jag frågar er ännu en gång: Hvad har jag med denne eder landsman att göra? Och jag hoppas att ni skall finna obefogenheten af er begäran och det besvär som deraf skulle falla mig till del. . — Barmhertige Gud! — sade Hysing och lyfte sina ögon emot himlen — han skall då omkomma! Det är din vilja, emedan du sluter hvarje bröst för barmhertighetens känslor. Forts.)