Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 maj 1854, sida 1

Men skall äfven Finland kunna bibehållas? — När sommaren går till ända, drager slottorne sin kos, och då äro vi ju alldeles hjelplösa, heter det i en — Svensk tidning. (Den kallar sig verkligen så). Sveriges bistånd är för Vestmakterne af högsta vigt, måhända till och med af större ån Österrikes och Preussens, emedan dessa makter, som i allt fall aldrig skola uppträda med någon energie emot sin goda vän och gynnare, icke kunna mer än på sin höjd ockupera en eller annan gränsprovins, då deremot de allierade, med biträde af en Svensk arme och eskader, kunna taga icke blott Cronstadt och Ryska flottan, utan äfven Petersburg, samt sålunda, jemte förödmjukelsen, gifva Ryssland ett slag, hvarifrån det aldrig skulle helt och hållet resa sig. Det är i Östersjön, icke vid Donau, som kriget kommer att afgöras, säga Engelsmännen sjelfve, och de inse mer än väl, att något dödligt slag icke kan tillfogas Ryssland utan Sveriges bistånd. Hvad är då mera klart, än att Sverige kan, för ett aktivt deltagande i kriget betinga sig de mest fördelaktiga vilkor; och bland de första af dessa skulle naturligtvis vara det att England och Frankrike garanterade Sverige den en gång åter vunna besittningen af Finland — ett vilkor, på hvilket dessa makter desto mindre skulle tveka att ingå, som denna besittning i Sveriges händer blefve af omätlig fördel för dem sjelfve, i det att Ryssland sålunda alltid kunde hållas i schack. Vidare kunde naturligtvis stipuleras, att, om kriget fortginge inpå vintern, en hjelpkorps af 10—20,000 Engelsmän eller Fransmän qvarstadnade i Finland eller Sverige, eller ock tillräckliga subsidier till underhållande af en större Svensk arme erhölles. Skulle behofvet så fordra, kunde det dessutom icke vara omöjligt att öfver Götheborg erhålla nya trupper från de allierade; men vi inse icke att något sådant skulle kunna blifva af nöden, då, om kriget så länge fortgår, Ryssland vid den tiden måste vara så sysselsatt på sina södra och vestra gränsor samt tillika så utmattadt, att det omöjligen kunde företaga några större krigsoperationer uppe i norden. — Om åter fred vore sluten före vinterns inträdande, hvartill behöfdes då flottornes eller de förbundna makternes bistånd? — Är det väl tänkbart att Ryssland, som, äfven i bästa fall, skall utgå ur denna, såsom det sjelf i sina officiella förklaringar kallar den, förfårliga strid med i grund förstörda finanser, med en utmattad och decimerad här, med ett af tusendetals hittills oerhörda förluster nedslaget och utarmadt folk, skul