Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 maj 1854, sida 1

liga slafveri; och vi trodde oss då äfven kunna på, som vi förmoda, icke alldeles sörkastliga grunder antaga, att kärleken till det gamla moderlandet icke alldeles utslocknat i Finland. Till detta sednare påstående, som så begärligt framföres af våra konservative, har man egentligen icke någon annan grund än den, att sådane känslor icke numera gisva sig tillkänna (i ett land med censur och ett i alla familjer utgrenadt spioneri), men alt de icke derföre finnas hos den stora massan af folket, kan man verkligen anse detta så afgjordt? Vi tro tvärtom, och att dessa sympathier skulle åter uppflamma, om en Svensk arm6, föregången al proklamationer, som erinrade om våra gamla förbindelser samt våra gemensamma minnen och förhoppningar, inryckte öfver gränsen. Mången krigare från 1808—9 årens fälttåg lefver ännu, som med ord och uppmaningar, om icke i handling, skulle verka för sina gamla stridskamrater, andra hafva i arf efterlemnat sitt hat till Ryssarne och sin kärlek till den blågula fanan, hoppet om en ny tid och den leda hvarje tänkande Finne, om också omedvetet, känner för landets beroende under en stat, som på den andliga kulturens skala befinner sig lägre än hvarje annan i Europa, och till och med än Finland sjelst, den själsoch blodsförvandtskap, som ännu alltjemnt består emellan Svenskar och Finnar, jemte de betydande merkantila fördelar, som en nära anslutning till Sverige skulle bereda Finland, allt detta skulle gifva Svenskarne hemliga eller uppenbara bundsförvandter snart sagdt i hvarje koja. Sjelsstandighetskänslan hos ett folk kan döfvas, men icke utplånas. Finska nationen vet att den, förenad med Svenskarne, lyder under lagen, men icke under godtycket, alt dess söner under Sveriges spira icke utan ransakning och dom försändas till Siberien, eller under nattens tystnad bortröfvas ur föräldrahemmet, för att skickas till krigshären, att Sverige icke såsom Ryssland lofvar konstitution, sjelfbeskattningsrätt, tryckfrihet m. m., men gifver dem — en gammal krigsbuss med diktatorisk makt öfver lif och gods. Understödd af en välvillig befolkning i det inre och vid kusterne af en mäktig flotta, som åt alla håll skulle splittra fiendens krafter och uppmärksamhet, skulle Svenska armen, lifvad af enthusiasm för sin rättvisa sak och lågande af begär att omsider få vedergälla Ryssarne deras gamla svek och våldkräktningar, innan kort jaga Ryssarne ur hvarje vrå af Finlands jord, och vi skulle ännu en gång kunna föreskrifva någorlunda sredsvilkoren.