Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 maj 1854, sida 1

och beslöt, att åtminstone göra allt hvad på honom berodde för att rädda honom derifrån. Utan att göra några jemsörelser mellan det sätt, hvarpå krigsfångarne behandlades af czar Petter och kung Carl — hvilken senare, då han hemskickade de sachsiska, lät gilva hvarje soldat bland dem nya kläder ) — trodde likväl Hysing att den allmänna känslan af mensklighet, som man äfven hos en fiende kan påräkna, skulle hos dem, som hade något att säga i saken göra sig gällande till fördel för hans vän. I denna tanka infann han sig hos kommendanten, som, åhörande honom med tålamod, fästade på honom en ganska forskande och djup blick, hvilken till en början tycktes innebära mera öfverläggning än hårdhet, och hvilken Hysing också med glädje tolkade till ett bifall, men under en fortsatt tystnad, ju längre ju mer, öfvergick till en likgiltighet, som slutligen konstaterade sig i ett ganska kärft uttaladt nej, åtsoljdt af den anmärkningen: att täckta sjukslädar finnas för transporterandet af sådana långar, som deraf kunde vara i behof. Förgäfves gjorde Hysing honom den föreställningen, att Stael omöjligen skulle kunna uthärda resan, hur den än företoges. Kommendanten ryckte på axlarne och sade: — Det får stå sitt kast. Mina instruktioner göra inga undantag för sådana fall. Inseende att här ingenting var att erhålla, men krossad af den föreställningen, att hans vän skulle utan vård eller skötsel omkomma i en eländig sjuksläda midt ibland Rysslands snö, eller i ett uselt kysse bland Kasans tartariska horder, beslöt han alt våga ännu ett steg, förtroende framgången deraf till den makt, som skyddar den redliges sak. Det var till furst Gagarins slägtinge, och general Tschammers gemål, hans ingilvelse bjöd honom att vända sig. Hos henne väntade han att finna förmåga, inflytande och allt hvad förnuft och hjerta kan lägga i vågskålen, förenade för att bispringa hans önskningars framgång. Han lyckades vid sitt besök att genast blifva införd till henne, och träffade henne sällskapad af Natalia, i hvars närvaro hon befallde honom meddela sitt ärende. Hysing, hvilken, sanningen att tala, var ingenting mindre än fruntimmerskarl, och aldrig i sitt lif tänkt att som supplikant sätta sig i beroende af en dams ädelmod, erfor en egen besynnerlig pressning öfver sitt bröst då han nu befann sig —— ) Historiskt.