Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 maj 1854, sida 3

mo till Tornby, och under det Jonsson väntade utanför gården kommo 2 karlar gående och frågade, hvem han skjutsade, hvarpå J. svarade, att han icke visste det; men i detsamma kom en lång karl ut, hvilken Jonsson sedermera fick veta vara Sven Aadersson, och då samma fråga framställdes till honom, svarade han, att det var landsfiskalen. De 2:ne karlarne yttrade då: Kors för tusan, är han här? hvarpå Sven Andersson svarade, att det icke var farligt — Då Jonsson, sedan han skött om sina hästar, fördes in i rummet till venster i förstugan, satt der i en gungstol en person, hvilken Isaksson frågade, hvad han funderade på, och fick Jonsson då först veta. att han hette Strid. Isaksson, Strid och Sven Andersson samtalade om åtskilligt; bland annat om en postiljon, som blifvit ihjälsla-gen vid Götheborg, och hade Sven Andersson då yttrat, att det var otäckt, när de utgjöto blod. — Sven Andersson hade Jonsson aldrig känt förut, men med Isaksson hade han varit bekant i många år, alltsedan Isaksson förrättade länsmanstjens en i Bankekinds härad. På särskild begäran af åklagaren anställdes nu ingen confrontation med de anklagade, alldenstund en sådan, nu företagen, möjligtvis kunde blifva hinderlig för framgången af de esterspaningar, man ytterligare ämnade företaga efter de ännu saknade penningarne. Ransakningen uppskjöts derföre tills vidare. Bankens ombudsman anmälde, att seqvester erhållits å Isakssons och Jonssons egendom, samt att vid Bobergs häradsrätt ansökan blifvit gjord om Sven Anderssons försättande i konkurstillstånd. TG a vdwvVBmW;l;q ei.. RAR —