Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 maj 1854, sida 3

2— Tredje förhöret, angående stölden i Östgötha Enskilda Bank. I (Forts. fr. n:o 104) I Sedan Isaksson blifvit återförd till cellen, infördes smeden Ekström. Han hade föga annat att berätta, än han förut sagt, och vidhöll, att ban icke sett eller känt Strid förr än han kom till honom, ungefär 8 dagar före stölden och beställde verktygen. Hvartill de skulle begagnas fick Ekström icke veta förrän om Fredagen, då Strid kom att hemta dem. Ekström var icke hågad att följa med Strid, men Strid förklarade, att han annars icke kunde betala honom, samt att Ekström icke behöfde bry sig om något, utan bara följa Strid. — Ekström vet sig aldrig hafva sett Isaksson. — Strid uppgaf för Ekström, att han tillsagt skjutsbonden, det han skulle vänta dem vid Malmskogen. — Den stora kassakistan hade Strid ensam dragit ifrån väggen ett par alnar fram på golfvet. — Ingen hade hjelpt Strid och Ekström att transportera det stulna, utan hade de hvar sin stund burit säcken. Efter Ekström infördes Sven Magnus Jonsson, som tillade till sin förra berättelse följande: Då Isaksson om Måndagen samtalade med snickaren Nordström vid Klockrike, gingo de ett stycke framför åkdonet, så att Jonsson icke kunde höra hvad de sade; men om Tisdagen hörde Jonsson, att Isaksson frågade efter Strid, samt såg, att han gaf Nordström ett bref, hvilket skulle lemnas Strid. På tillfrågan förklarade Jonsson nu, att ban aldrig förut hört talas om Strid, oaktadt han vid förra förhöret uppgaf, att han verkligen hört talas om honom. — Då de rest från Nordströms bostad och kommit till Korsbro, sade Isaksson åt Jonsson hvilken väg de skulle åka, men icke förr. Vid ett vattenställe vå vägen till Tornby anträffades en skjuts, och frågade Isaksson då skjutsbonden hvem han skjutsade, hvarpå denne svarade, att det var stadstjenare från Linköping, — Det var redan temligen mörkt, då de kom