Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 maj 1854, sida 2

1) Något liknande har i dessa dagar inträffat under riksdagens behandling af frågan om ökade anslag till utvidgning af slöjdföreningens skola. Detta anslag så förträlligt och storsinnact förordadt af grefve v. Platen, samt understödt af flera utmärkta män inom riksständen på ett sätt, som man synnerligen kan kalla hjertstärkande, har dock fått en utgång som kan liknas vid ett försinande. Riksstånden ha nästan med acklamation beviljat ett årligt anslag af 30,000 rdr rgs för teatern; men det ökade årliga anslaget af 15,000 rdr rgs, begärdt för utvidgning af slöjdföreningens skola — en anstalt af så stor, obestridlig och påtaglig moralisk och industriel vigt — har blifvit nedprutadt till 3000 rdr! ! 2) Det har ofta yttrats vid riksdagen, attjudarne alltid förblifva såsom främlingar i de kristnas länder. Det torde vara af intresse att häröfver höra tvenne konungars intyg, gifna för icke längesen: I mina Nederländer, yttrade konungen af Holland för ett par år sedan offentligen, Åäro många judar i statens tjenst, och jag kan blott glädja mig deröfver. De ha alltid bevisat sig som trogna och nitiska medborgare och de bästa vänner till mitt hus. Mina stater ha alltid varit för dem en öppnad tillflyktsort, och de ha på det mest berömvärda sätt visat sig tacksamma härför. Då en deputation af judarne från Algier tackade fransmännens konung, Ludvig Philip, för de frioch rättigheter, som han der beviljat dem, yttrade konungen: 4Jag beviljade icke en gunst, utan jag godtgjorde en orättvisa, då jag straxt efter mitt uppstigande på thronen gjorde israeliterna jemnlika med deras öfriga landsmän. Judarne hafva en dem egen och alldeles ovanlig förmåga att tillegna sig civilisationen just i den skapnad denna har uti den stat, som blir deras andra fädernesland. I trots af sin religion äro de fransmän i Frankrike, engelsmän i England, tyskar i Tyskland; till och med de nationella felen blifva deras. Konungen kunde ha tillagt, att deras kärlek till det adoptiva fosterlandet går derbän, att den i krigstider låter dem glömma deras egna nationella förbindelse. I sednaste kriget emellan Frankrike och Tyskland kämpade judar mot hvarandra i deras adopterade bröders leder. Så gjorde de äfven i kriget emellan Danmark och Slesvig-Holstein. 3) Den första kristna kyrkan utgick afjudiska folket. Den fraktion af folket, som korsfästade Jesus, var troligen icke större än den som utgjordes af hans bekännare. Större delen af folkets brott var en likgiltighet för det högsta som — (ehuru de derföre från ärhundrade till århundrade måste bära verldshistoriens dom) jag fruktar att vi icke ha rätt att förebrå dem. Vare