len icke erkänner kanske hufvudsakligen derföre, att vi afhållit dem ifrån att komma till honom, emedan vi behandlat dem så okristligt. Huru kunna de erkänna kärlekens herre, då hans bekännare utmärka sig genom kärlekslöshet. Bort denna! Låt oss gå dem till mötes i den fulla känslan af vårt kristliga lif och medvetande, med hjertat varmt både af deras folks forntida storhet och af vår egen rikedom. Iåt oss öppna för dem icke blott alla våra städer, utan äfven våra hjertan, våra hem och vårt vetandes kamrar, och bedja dem vara välkomna till allt hvad vi hafva bäst; ty stor, ovärderligen storär)den rikedom, som vi genom dem undfått, och stor den som skall bli deras, när -deras sullhet inkommen är, och äfven Jerusalem genljuder af de kristnes Hosianna! De svenska judarne ha särskildt förtjenat svenska medborgares aktning och förtroende som medborgare. Det erkännande de derföre begära är icke mera an billigt och rätt. De kunde åberopa högre rättigheter än de, som nu äro föremål för riksståndens diskussion, och hänvisa oss på större samhällens förfarande mot judarne i nyare tider. Om vi icke kunna handla så stort som dessa, så låt oss icke handla småaktigt. Och om vissa förhållanden i värt land fordra att för ögonblicket inskränka medgifvanden, hvilkas rättvisa vi dock måste erkänna 4), så låt oss icke göra det så, att vi må förtjena förebråelsen af en karghet och njugghet, som — vi älska att förebrå dem, men som de hos oss ingalunda bevisat, utan fastmera motsatsen. 5) När Gud ger ett fo!k tillfälle att öfva rättvisa på ett stort och kristligt sätt, så borde dess hjerta slå högt dervid, och det borde akta sig att försumma tiden och stunden. Verldshistorien antecknar det derefter bland sina stigande eller sjunkande folk. Ännu står oss valet öppet i förhållande till det folk, som vi hittills behandlat som styfbroder, ehuru dess medlemmar icke bevisat oss annat än godt. Iåt oss gå dem till mötes med redligt erkännande och öppet hjerta, lära dem att högakta och älska oss. Så skola vi göra dem till våra medborgare, kanske en dag till våra trosförvandter och bröder. En annan väg dertill gifves icke. Men denna är värdig oss och dem. F. B. dermed huru som helst — Christus grät öfver Jerusalem och sökte vinna dess folk genom välgerningar. Hvad ha vi gjort, hvad göra vi, för att vinna judarne till christendomen ? 4 Så t. ex. synes svenska allmogens ännu rådande fördomar mot judarne och obekantskap med dem som ett giltigt skäl att ännu dröja med medgifvande af fri bosättning på landsbygden. Och ridderskapet och adelns beslut att för det första öppna för de i Sverige födda judarne alla Sveriges städer torde innebära en klokhetsåtgärd, som gör judarnes emancipation i vårt land möjlig nu, och möjlig i än högre grad framdeles. I de länder, der judarne fritt få bli jordegare, ha de visat en stor förkärlek för åkerbruket, äfvensom de betydligt verkat till dettas förkofran. 5) I de länder, som omfattat judarne med kristligt sinne, ha de visat sig som landets vänner och välgöre. Så i Holland, Tyskland, Danmark. Mosaiske trosbekännare i Köpenhamn ha skänkt 260,000 riksbanksdaler till kristna kyrkor och skolor i staden. Den bekante bankiren Meijer skänkte till universitet samt välgörande stiftelser i Köpenhamn summor, som belöpte sig till 380,000 rdr sv. rgs. Ar 1843 skänkte judarne i Danmark 10,000 riksbanksdaler till Fredrikshospitalet. Juden Pinecko i Amsterdam skänkte större delen af sin ofantliga förmögenhet till kristna kyrkor och goda stiftelser i staden. Särskildt skänkte han 100 silfver-riksbanksdaler till hvarje prest i städerna Haag och Amsterdam. Vid Hamburgs brand år 1842 blef juden Salomon Heijne stadens förnämsta välgörare. Vi inskränka oss till endast dessa exempel bland många. I Sverige, der judarne icke blifvit behandlade med serdeles liberalitet och i följd deraf icke kunnat förkofra sig eller utmärka sig på stort vis, ha de likväl vid mångfaldiga tillfällen gifvit tillkänna sitt medborgerliga sinnelag för land och folk. Der kommunala ärenden blifvit dem anförtrodda ha de vårdat dem lika exemplariskt som de vårda sina egna kommunala anrgelägenheter. Vi värdera flera af dem som läkare och menniskovänner. Många utmärka sig genom enskild oeh stor välgörenhet, sednast för Stockholms genom sarsoten lidande familjer och barn. Några af de betydligaste bidrag, som fruntimmersföreningen för dessas vård fått emottaga, komma från — judar. Judinnor äro med bland skyddsmödrarna.