Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 maj 1854, sida 1

den? Genom att beröfva det dess sednaste, ännu icke införlifvade eröfringar och deras återställande till de makter, från hvilka de blifvit tagna. Georgien måste bli frigjord och återi ställd och Cirkassien uppehållen såsom ett obe roende bröstvarn, att hålla Ryssland för alltid på denna sidan Kaukasus. Krim måste intagas och Sebastopol stormas till hvad pris som helst och den der skyddade flottan tagen eller förstörd. — Bessarabien längtar efter sin befrielsestund och skulle sannolikt resa sig vid ryska vapnens första nederlag, om det försäkrades om en pålitlig hjelp af de allierade. Donaufurstendömena måste befrias från förbannelsen af den ryska ockupationen och Rysslands protektorat. Finnland måste återställas till Sverge och Alands öar innehafvas af Sverge eller af England. Sedan allt detta skett, skall Ryssland upphöra att vara farligt, och det skall icke blilva af någon vist, antingen det antager våra fredsvillkor eller ej. Den ryska makten skall gå ett århundrade tillbaka i makt och inflytande; den skall icke längre medföra någon svårare fara för friheten och civilisationen. Österrike, Preussen och de tyska småstaterna skola inträda på en ny, klokare och nyttigare bana, sedan de blifvit beröfvade Rysslands både moraliska och materiella hjelp i deras korståg mot frihet och upplysning. Turkiet, befriadt från den hotfulla onda ande, som så länge paralysserat dess kraft, skall hafva tillfälle att visa huru stort belopp al lifskraft och förmåga att gå framåt det besitter, och om det skulle falla af en inneboende svaghet och oförbätterlighet, så skall åtminstone dess sall ej tjena till att förstora en makt fullt ut I lika mörk och rå. Dessa äro utan tvisvel stora värf — svåra och kostsamma att utföra. Men om de äro på en gång både nödvändiga och möjliga — vi hafva talat med få statsmän från hvad land som helst, som ej anse dem vara båda delarne -— så är allt hvad vi hafva att betänka blott de bästa och säkraste medlen att utföra dem. Detaljerna måste naturligtvis lemnas åt de militära och sinanciella auktoriteter, som föra kriget. Allmänhetens skyldighet är att yrka det inga ansträngningar, om ock än så stora, som äro nödvändiga, skola underlåtas, och att inga anslag, som behöfvas, skola vägras. Stora armeer blifva af nöden, stora summor skola utgifvas; men intet knot öfver någotdera. Ty vi måste komma ihåg att af alla krig är ett långvarigt krig det kostsammaste och ett oafgjordt krig det dåraktigaste; samt att, om det är en af de största synder att gå i kriget för en orättfärdig sak, så är det den oförlåtligaste af alla dårskaper, att begynna ett krig för ett mål, som man ej föresatt sig, att med all risk uppnå. Och nu är vårt mål med den närvarande striden icke att drifva Ryssarne tillbaka öfver Pruth och tvinga deras kejsare att antaga den modificerade Wienernoten, utan att för all framtid trygga Turkiet mot Rysslands angrepp, Tyskland från ryska befallningar, friheten och civilisationen från ryskt barbari. Om vi draga oss ur kriget innan vi gjort allt detta, så hafva vi begått ett stort misstag att nånsin begynna det. Om vi inbilla oss att vi kunna göra allt detta med svaga bemödanden, långsamma rörelser, små armfter, lama siendtlig— — F————