Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 maj 1854, sida 1

— Gåckas icke, Natalia, — sade Ålexander, — vet att jag alskar er så varmt, så innerligt, som någon menniska kan gora det, att jag ville ge mitt lif för er sallhet, och, jag vågar säga det, att en förening oss emellan skulle uppfylla alla de anspråk vår slagt och vårt namn kunna fästa vid vårt val. — Visst är Gagarin ett vackert namn, — sade hon, — men det passar illa till ett fegt hjerta; och fegt har ni handlat, min kusin. Eller tror ni att Stael skulle sett er i fara och ej ilat till er bjelp? Men medan ni skrufvar er för svaret, så ber jag er säga mig om han är räddad! ter Stael! — Jag frågar er om han är räddad? — Ni är grym, Natalia! — Hvad begär ni? — Ni har hört min bekännelse. — Och ni min fråga. — Ni vill icke svara? — Det är er det tillhör att svara. — Ni säger mig sjelf att ljag älskar en annan, och ni vill i samma andedrag att jag skall besvara er kärlek. Om ni verkligen hyser de känslor ni säger er ega, min kusin, så fruktar jag att de verkat lika försvagande på er omdömeskraft som på ert mannamod. Med dessa ord försökte hon att resa sig upp. — För Guds skuld, Natalia! Hvad ämnar ni? — Förskaffa mig en visshet, som jag märker att ni icke svill unna mig. — Natalia, för Guds skuld! jag skall! ... — Det är nu jag, min herre, som vägrar att emottaga en Itjenst, den jag vida säkrare skall veta förskaffa mig. — Och med dessa ord lemnade hon Alexander. Så stodo sakerna på Gortschin i det ögonblick då generaen dit återvände. Sedan armån efter den asgörande segren vid Pultava återtågat, och krigshändelsernas afstannade gång lemnat befälhbafvarne tid att vända sig till det enskilta lifvet, hade langtan att återse Ingeborg kallat Tschammer tillbaka till detta slott, lvid hvilket, såsom vi känna, han annars just aldrig funnit sig sastad af några bindande intressen. Den nyss timade händelsen med Stael gaf ännu alla menniskor så mycket att tänka på och tala om, att ingen märkte generalens ankomst. Den sorste han träffade, var Alexander, som efter uppträdet med Natalia genast tillsagt om sin vagn och nu stod på trappan färdig Jatt sliga i, för att begifva sig af.