Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1854, sida 2

det skulle icke vara fråga om någon ting mindre än förstöringen af engelsk-sranska flottan medelst ett elektriskt undervattens batteri. Å andra sidan läses i engelska tidningarne: I ett bref med signaturen Nautilus berättas, att professor Jakob meddelat ryska czaren en uppfinning som kan tjena till förstöringen al de största fartyg som intränga i finska viken. Denna uppfinning består i en kombination under vattnet af krut och elektricitet. Brefskrisvaren hoppas, att amiralitetet redan gifvit nödiga order till undvikandet af de faror, hvarmed detta sataniska påfund hotar, och förmenar att det bäst skulle kunna omintetgöras derigenom, att man skickade förut smärre ångare försedde med goda draggar och dykeriapparater, för att upptäcka minorna och sedan afskära metalltråden, som satte dem i förbindelse med stranden. Efter att ångarne på detta sätt rekognoscerat sarlederna och på samma gång utlagt bojer, kunde de stora skeppen, i trots af helfvetesmaskinerna, befara viken liksom i vanliga tider. Efter att hafva reproducerat dessa rader ur de engelska bladen tillägger franska tidningen Siecle, att uppfinnaren af dessa brännare är en fransman och att han, för så vidt tidningen är riktigt underrättad, då han afstod sin hemlighet åt czaren, uttryckligen förbehållit sig att upptäcka den för Frankrike, om denna makt någonsin råkade i krig med Ryssland. Begagnande sig af den frihet, som han på så sätt tillförsäkrat sig, har uppfinnaren för sranska sjöministern gjort alla genom omständigheternas kraf nödiga upptäckter. Dessa upptäckter hafva genast meddelats engelska amiralitetet, hvilket, såsom man ser, redan lär vidtagit alla erforderliga försigtighetsmått för att afböja denna fara, som verkligen skulle varit betydlig, om den varit obekant. Det lär på detta sätt ändå legat sanning till grund för den för några veckor sedan meddelade notisen, att krutkistor blifvit nedsänkte i inloppen till Kronstadt, Sveaborg och andra ställen i finska viken. TURKIET. En pariserkorrespondent i Times skrisver under d. 19 dennes: De senaste och tillförlitligaste underrattelserna från Omer Paschas högqvarter vittna om, att det nu är af den yttersta nödvändighet, att hjelptrupperna så fort som möjligt uppträda på krigsteatern, derI est man, såsom Baraguay diIillers berättas hafva skrifvit i sina depescher, önskar att förebygga upprepandet till lands af olyckshändelsen vid Sinope. En sakkunnig man, som nyligen med största uppmärksamhet rest DonanI I linien från Widdin till Rassova, och som gjort sig noga underrättad om styrkan af Omer Paschas armå och känner dess organisation och hvad den duger till, menar, att denna armå ensam icke kan möta Ryssarne eller hejda deras framträngande emot södern. Det hyses intet tvifvel om turkiska truppernas ifver, tapperhet och enthusiasm, men samma auktoritet förklarar dock, att, oaktadt alla Omer Paschas beundransvärda bemödanden att införa ordning och regelmässighet i sin här, så finnas likväl ännu beklagliga brister i detta hänseende. Med undantag af Omer Pascha sjelf, som är en man med många kunskaper, och på det högsta 2 eller 3 af de öfriga officerarne, råder en sorglig brist på militär duglighet hos de högre olsicerarne, och ännu mera bland subalternerne. Det är visserligen sannt, att Omer Pascha är djerf och krigslysten, men det är nästan farliga egenskaper under nuvarande omständigheter, och det skulle vara högst önskligt, om han icke vågade en drabbning med Ryssarne, innan han understödjes af de allierade. Den turkiska Donauarmåen räknar icke större styrka än 90,000 man, under det Ryssarne nu hafva 200,000 man under vapen i furstendömena, Bessarabien och Dobrutscha. De förenade flottornas närvaro i Svarta hafvet gör det lyckligtvis omöjligt för Ryssarne att få någon tillförsel från kusten. Men den stora faran består i RR