Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 april 1854, sida 1

ner i det vattenrika sandlagret, hvilket erfordrade i bö jan trenne tegelrör af 13 tums diameter för att tön mas på vatten. Efter att på detta sätt hafva befri. de öfverliggande delarne af sandlagret från vatten, åte stod en konstant qvantitet vatten, motsvarande 2 tege rörs vidd, att afföra, hvarvid det märkliga var att ir gen öfverliggaude höjd fans i grannskapet, hvadan vat net måste kommit från aflägsna bergstrakter. pbå sfräga är om en större vattenmassas afledand använde tal. helldre flere finare rör, än ett enke gröfre, emedan rör af sednare slaget äro dyrare och svå strare att tillverka . Tal. upprepade slutligen i asseend å dylika källådrors afledning, att den hälst bör ske g4 nom: afskärande diken, som hastigt aflöra direkte iu loppsdiket det kalla vattnet, så att detta ej kan afkyl I jorden och derigenom inverka menligt på växtröttern: IJuau lösare jorden och ju lättare alfven är, desto lä tare är det att befria den från syra genom paralel I diken, som då kunna vara på längre afständ sinseme lan. På lätt jord kunde detta afstånd vara 20 alna men på styf lera icke mer än 15. Djupleken bör var från 3 till 4 fot. För porös alf är 4 fot det tjenligast djupet, emedan dikena då verka hastigare och på lär sre afstånd, såvida fallet i de öppna afloppen tillåt ett sådant djup; är alfven deremot styflera utan sanc ådror, så anses 3 fots djup ej böra öfverskridas. Ai betarne använda vanliga verktyg, spade och skofve för dikenas upptagande till 3 fots djup med I aln 4 tum topp och 8 tum i botten; för sjelfva bottenrännans upp tagande i ren lera användes dock ett särskilt skärand redskap, hvilket af tal. fullständigt beskress. Seda med detta sporrjern vattenrännan blifvit upptagen ti 12 tums djup och samma bredd som tegelröret oc den vanliga engelska rundade skyffeln omsorgsfullt sla tat sporrets botten, nedläggas rören det ena efter de andra, med tätt sammanskjutna ändkanter, medelst et vinkeljern på ett långt skaft. På de härvid uppkom mande skarfverna lägges mossa, på hvilken lerai från kanterna nedgräfves och tilltrampas, hvarefter di ket igenplöjes med tvenne oxar, gående en på hvarder sidan om diket ach försedda med ett 6 alnar långt oh Med antagande af 10 rdr bko rörpris per 1,000, kom mer hvarje famn af ett sådant dike på 8 å 10 sk., all efter alfvens beskaffenhet. Vid gräfningen af de under jordiska afloppsdikena sker gräfningen med vanlig spad och skofvel ända ned till botten, emedan dennas bred då blir större än att sporrjernet kan anvaudas; mal har likväl di särskilda skyfflar med afrundade hörn som jemt passa till den 2 eller 3 rör breda botten afjemnande, så att rören komma att ligga stadigt. Fördelarne af rördikena äro ganska öfvervägande Vanliga stendiken, äfven med största omsorg lagda fyllas ofta efter 8 å 10 år genom fina uppslammadt jordpartiklar, som följa med vattnet, såsom det satraf fat vid talns egendom. Han hade dertöre blifvit tvun gen att upptaga sådana diken och omlägga dem mec rör. — Om grunddikningen skall utföras i fin sand mäste försigtighet iakttagas att rörens läge blisver orub badt. Man använder härtill muffar, d. v. s större röj af 5 tums langd, i hvilka tvenne bredvid hvarandrliggande rörs ändar mötas, hvarigenom dessa ej kunne skjutas om hvarandra. År sanden ytterst lös och rin nande, är det ibland skäl att omgifva de mindre rörer af större af samma längd, hvilka läggas i förbund med de förra och helt och hället likasom i ett foderal inuesluta dem, som då blifva helt och håltet oåtkomliga för alla ämnen som kunde stoppa dem ; hela den dubbla rörledningen kommer då att formera en sammanbängande kedja, hvilken af intet kan rubbas. En vanlig invänning mot tegelrören bar varit att de ej skola mot-tå våra kalla vintrar. (Eu argument som i parenthes sagdt anföres nästan allud, då nagon vill använda utländska methoder på det svenska jordbruket.) Det beror på huru tegelrören göras. Vid användning till tegelrörssabrikation af den af Ainsley uppfunna maskin, hvaraf man nu hade flera i Sverge, begagnas leran i jemforelsevis torrare tillstånd, hvarigenom rören blifva mycket täta och kompakta och ku nna utan risk ligga, då de äro valbranda under bar himmel om vintern. Bästa beviset för att godt tegel ej lider af vinterkölden utgöra väl våra taktegel, som äro utsatta för alla väderlekens föran lringar. Man har redan anmärkt att vattnet ej skall kunna komma in i de tätt intill hvarandra lagda rören. Denna farhåga är alldeles ogrundad, emedan rören ej äro så fullkomligt ) Härvid iakttages att rören läggas 2 i bredd och 1 ofvanpå, 3 i bredd och 2 ofvanpå i förbund sinsemellan, allt estersom vattenmängden ersordrar. — — nn täcka en skymt af sin fader. Timma efter fim