Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 april 1854, sida 2

ne till kassahvalfvet och funno då, att gångjernen voro ostsatta i muren medelst skrufvar. hvilkas muttrar de lösskrufvade, aflyftade sålunda dörrarne och fällde dem inåt hvalfvet. Sedan de inkommit dit, flyttade de den stora kassakistan från väggen, afsågade gångjernen och uppbände locket så pass, att de kunde lägga några vedträd emellan, hvarefter Strid med ett krökt jern framdrog penningarne etc. och stoppade alltsammans i en säck, — Isaksson hade nemligen sagt åt Strid, att de skulle taga både cyllet och linnet. — Arbetet börjades omkring kl. 12 på natten och var fullbordadt kl. 4 på morgonen. — Sedan stölden sålunda var verkställd, gingo de utåt Nygatan, vidare öfver lazarettsgården och gärdena uppåt f. d. Åmanska gården, veko der af till stora vägen och vandrade framåt Malmslätten, togo sedan af åt Ledbergsvägen och vandrade öfver skogarne tills de omkring kl. emellan 8 och 9 Mari Bebådelsedag på morgonen kommo till Brickstad i Klockrike socken, der Strids slägtingar voro boende. Der inlades säcken i ett uthus. Ekström fick der af Strid en pung med silfverpengar, undfägnades med frukost och vandrade derifrån hem till sin bostad. Strid qvarstannade vid Brickstad hela MarieBebådelsedag till Söndagsförmiddagen, då han gick bem till Klockrike, ömsade kläder och återvände på aftonen till Brickstad, hvarifrån han hemtade säcken, som han bar till en skog på Måltorps egor i Lönsås socken, der han gömde den i ett stenrös samt gick sedan till det förr omnämnda Eketorp i Fornås socken, hvilket han uppgaf sig bruka, och tillbringade der natten. Måndagsmorgonen, omkring kl. 6, begaf han sig till Tornby till Sven Andersson och uppehöll sig der hela Måndagen och Tisdagen. På aftonen anlände Isaksson dit, sedan han sökt Strid på flera håll, utan att träffa honom, och förmodade Strid att Isakssons ifriga sökande efter Strid föranleddes af fruktan, att han icke skulle få något med af rofvet. Strid och Isaksson lemnades då i enrnm med hvarandra, och fråga uppstod hvar delningen skulle ske; Isaksson önskade att det skulle ske vid Tornby, emedan det var ansedt som ett hederligt ställe, och sålunda mera fredadt för misstankar. Isaksson och Strid begåfvo sig med bäst oeh vagn till skogen och hemtade säcken. Vid delningen voro endast Strid och Isaksson närvarande; Sven Andersson hade redan gått till sängs. Strid ville lemna tillbaka alla sedelblanketter och trasiga sedlar, men de: ville icke Isaksson, hvarpå Strid uppbrände en stor mängd både blanketter och trasiga sedlar. — Strid skulle ha 200,000 rdr rgs; vet dock icke huru mycket han fick, ty han räknade icke penningarne och tog icke mer af dem än 2,500 rdr ras, som han sedermera lånade Sven Andersson. Då Isaksson helt tidigt på morgonen skulle resa från Tornby, hade Strid af Sven Andersson köpt en half spann ärter, hvilka Isaksson lofvat att aslemna vid Strids hemvist — och hade Strid då följt Sven Andersson upp på spanmålsboden samt der i sädesdråsen obemärkt gömt en påse med silfvermynt. De öfriga penningarne gömdes, inlagda i en säck, öfver en vindskammare. Sedan Isaksson rest, hade Strid för Sven Andersson yttrat, att han af Isaksson varit hårdt ansatt angående stölden i banken, och då Sven Andersson sedermera lånat penningarne af Strid, hade S. A. yttrat: de äro val icke stulna ?, hvarpå Strid svarat: Åtycker du att en tjensteman skulle befatta sig med Sådant ?2— På tillfrågan, förklarade sig Strid icke hafva något vidare att tillägga, utan affördes till sin cell. I Efter Strid inkallades f. d. landsfiskalen J. Isaksson, en person af mindre än medelmåttig växt, klent bygd, med svart hår och skägg samt ett ytterst sjukligt och förtärdt utseende. Han afgaf om stölden följande berättelse: kmellan Isaksson och Strid hade aftal om stöldens I begående blifvit träffadt, antingen i slutet af förlidet I år eller början af det innevarande; men först Fredagen ; den 24 Mars i skymningen kom Strid upp till IsaksSon och sade, att ban nu var färdig att sätta aftalet i verket. — På tillfrågan sade sig Isaksson icke hafva lemnat Strid någon ritning på lokalen, hvilken han icke heller närmare kände till, men han hade beskrifvit den så, som han ungefär af yttre omständigheter kunde sluta, att den var heskaffad. — Strids besök hos Isaksson hade icke varat länge, utan hade Strid begifvit sig utåt staden, hvarefter Isaksson icke vidare samtalat med honom; men sent på aftonen hade IsaksSon, som han vanligtvis vid den tiden plägade göra, gjort en tur uppåt staden samt mötte då på torget Strid och smeden Ekström, men gaf sig icke i samtal med dem, utan gick hem och lade sig. Sedan hade Isaksson icke på 2:ne dagar varit ute, utan hemtat mat och icke hört af Strid det ringaste eller vetat om stölden blifvit verkställd förrän Måndagsmiddagen, då han gick ut för att äta, och då i en handelsbod fick veta, att stölden verkligen blifvit föröfvad. Redan förut haI de Isaksson beslutat, att på Måndagsaftonen resa ut s till Sjögestad i något ärende och beställt hästar af s. drängen, numera gårdsegaren här i staden Sven Magnus Jonsson — men tog nu vägen öfver Odenforss åt Klockrike samt sökte Strid på ett ställe, der han vanligtvis brukade hålla till, men träffade honom ej, hvarföre han vände om och reste till Sjögestad samt derifrån hem. Till följande dagen beställde han åter hästar af Jonsson, afreste på eftermiddagen samma väg förbi Odensorss till Klockrike, men träffade icke heller då Strid i hans hemvist, utan fortsatte färden till Iornby, der han sade sig förut icke hafva varit, och dit han ankom sedan det blifvit mörkt. Sven Andersson kom ut och tog emot honom samt visade. honom in i ett rum på nedra botten, men svarade på Isakssons fråga efter Strid, att han icke fanns der; då I Saksson ytterligare frågade, om Sven Andersson icke kunde uppgitva hvar han vistades, svarade Sven Andersson, att Strid skulle komma om 5 minuter, då Strid ganska rigtigt infann sig. Sven Andersson gick under tiden ut och in, och Jonsson hade också kommit in i rummet; men sedan han fått qvällsvard och gåti att lägga sig i ett rum osvanpå, börjades samtal om affären. Sven Andersson gick derefter ut och spände en af sina hästar för en vagn, hvarefter Isaksson, Strid och Sven Andersson färdades ett längre stycke väg till en skogshage. Isaksson höll der med hästen, under det att Sven Andersson och Strid begåfvo sig längre in i skogen och hemtade säcken med det stulna, som legat gömd djupt ned i ett stenröse, efter hvad Isaksson kunde finna, ty han hade en längre stund WWA — — —