Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 april 1854, sida 2

och han skall blisva lycklig och jag skall också känna lyckan. I går begärde Agnes att så tala vid mig. Under det de andra dansade, sutto vi samtalande om dig. Hon anförtrodde mig, att du sagt henne att hon var älskad, men dina tvifvel på en qvinnas tro och eder plågade henne. Ock nu, Axel! säg mig, skulle du akta den som kunde förgäta pligt och heder? Du får nu afgöra om du finner mig besegrad eller segrande. — OO, Alida! min syster, förlåt! bad Axel. Jag trodde att du i dag skulle göra dina gamla anspråk gällande. Ö, förlåt min egenkärI lek! — O, det kunde jag nog tro, och förlät dig redan på förhand. — Men nu, Alida! Säg, är du lycklig? Nej, du är det ej och borde dock vara det. — Lycklig, Axel, upprepade Alida. Jag tror att jag skall blifva det en gång och olycklig kan jag aldrig blifva. Jag älskar min make och jag skulle vilja med mitt lif köpa en dags kärlek; kanske skall han en gång gifva mig den. Mitt hjerta har aldrig varit dödt, det har för mycket lif dertill. Har jag ej så många, dem jag kan verka för. Jag älskar hela denna verld, der allt andas Guds godhet. Min själ har lidit, men jag har rest mig ur