Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 april 1854, sida 1

— — ä————— — 4 — Det är möjligt! Låtom oss antaga det, min bror! — Det är förtal. Jag vill veta sanningen! — Det skall du få. I dag för ett år sedan ville jag säga dig den, men du ville ej höra den. I morgon klockan ett skall du få höra den, fast ej af min mun, om du vill följa mig till södra trädgårdspaviljongen. — Du har således hört? — — Jag hörde händelsevis! — Jag förstår! svarade grefven med sitt isande leende. — Men säg mig, bror, huru kunde du gå in på att bjuda hit den unge mannen? det var att vara bra godtrogen! — 0, det är mitt eget fel! Jag borde ha insett, att Alida var så ung att — att jag sjelf är så föga älskvärd — att hon är en stackars qvinna. Det var mitt fel! sade Ludvig. Den klara höstsolen sken mild och vänlig. Träden prunkade med sina granna färger från det friskaste gröna till guldgult och purpurrödt. Himlen var klar och blå och dock låg öfver den blida höstdagen ett vemod, oåtskiljeligt från denna årstid; det är som vore vinden en suck öfver den flydda sommaren. Bladen började redan falla af och lågo strödda på de jem