Den 18 April, Om, efter hvad man har anledning att hophpas, det moraliska nederlag Ryska regeringen redan lidit genom de hemliga korrespondensernas yppande, esterföljes af ett lika stort fysiskt nederlag, så har denna verldshändelse, utom all annan, äfven den stora betydelsen, att gilva menniskorna den lardomen, att äfven i politiken: Arlighet varar längst. Det har sedan uråldriga tider tillbaka varit såsom en maxim, hvilken af Machiavell utvecklades och sattes i system, att i den s. k. håga politiken, diplomatien, som rätteligen borde heta den låga, vore lögn, svek, förställning, lostesbrott, m. sl. nedrigheter, som stämpla menniskor i det vanliga vare sig enskilta eller offentliga lilvet till bedragare, icke blott tillåtliga och alldeles oundgängliga medel för de stora ändamålens vinnande, så att det vore en dålig statsman, som ej väl kände alla dessa konster. Säsom en följd häraf var det naturligt, att det kabinett — ty det var inom kabinetten, som dessa mörksens gerningar bedrefvos — som var skickligast i ränksmideriet och minst skyggade tillbaka för äfven de dåligaste medel, måste i verldens ögon anses stå på den höga politikens högsta ståndpunkt. Inom Europa har på sednare tider det ryska kabinettet med allt skäl åtnjutit denna ära. Alltisfrån Katharina II:s tid och de skändliga ränkerna, som vållade Polens delning, en händelse, som Geijer kallar: en brännande insami, hvilken hvarje redlig man bör, så långt ett minne, en historia går, intill tidernas ända föreviga — ifrån det nära nog lika nedriga rofvet af Finland, alltintill närvarande stund, har den ryska diplomatien varit drad för sin sinhet och oöfvervinneliga skicklighet. Hvad är det som med ens beröfvat ryska kabinettet denna dra? Hvad är det som rifvit sönder hela detta nät af invecklade ränker, hvarpå nämnde kabinett under åratal arbetat, och som nu just låg färdigt att läggas öfver rst TEESE