Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 april 1854, sida 1

till sörsandning med posten inlemnades störr penningebelopp, än vanligt vore; att såsom i andra länder sker, penningar en dast borde skickas med diligenser eller paket poster, som således borde inrättas; och att postverket, i stället att med posterna för sända de penningar, som till afsändning in lemnas å postkontoren, skulle remittera invis ningar å postkontoren eller å de verk och in rättningar, med hvilka poststyrelsen kunde träf fa aftal om sådana invisningars utställande, der vid förutsättes att hinder ej kunde möta at utställa invisningar å landtränterierna och tull kamrarne. Af alla dessa förslag, förklarar G. D., ee huru de hvar för sig kunde i viss mån med sfora gagn, är likväl icke något i allo utförbar och tillfyllestyörande. För att motivera detta påstående ingår G D. i en grundlig kritik af alla de nämnde för slagen, hvilket icke hindrar honom att slutli gen, såsom vi framdeles skola se, adoptera jus de två vigtigaste och allmännast yrkade af sam. ma förslag, och framlägga dem till Kongl. Maj:ts Prölning. Mot nya postvagnars inrattande med jernlå dor för brefven, anmärker G6. D., att de icke utgöra något skydd, såsom snällposterna, af hvilka de väsentligaste äga jernbleckskoffertar, visat; att styrelsen gjort försök med tvenne vagnar och tvenne kärror, som varit inrättade så att de skulle skydda postiljonen för slag bakifrån, men att försöken ej utfallit till styrelsens belåtenhet, alldenstund åkdonen, om de göras starka, blifva för tunga, men om de åter göras lätta blifva för svaga; att styrelsen ligger i underhandling med en person, hvilken lofvat skicka modell på poståkdon, som han förmenar vava ändamålsenliga, samt att styrelsen har för assigt, att fortsätta sökandet efter fullt tjenliga modeller, och om sådana finnas, hemställa om aftal med de skjutsande att hålla åkdon i enlighet med modellen. Detta är nättopp en af de hufvudsakligaste åtgärder, som blifvit påyrkade, och det är sägnande att höra det poststyrelsen tånker på saken, ehuru det vore önskligt att tanken så sort som möjligt blefve handling och att styrelsen måtte ej blott söka, utan äfven finna den passande modellen. Med 20,000 rdr bko om året bör man kunna inrätta en hel hop vagnar, utan att betunga de redan förut tillräckligt betungade posthemmanen med denna utgift. G. D:ns anmärkningar i afseende å posternas åtföljande af särskild bevakning, hvilken åtgärd dels blefve mycket dyr, dels likväl ej uppfyllande ändamålet, må godkännas. Den särskilta reflexionen, att något nytt röfveri mellan Götheborg och Wenersborg ej är att befara, då det så nyligen skett, och att således den på denna linie införda sarskilta bevakning vore mindre nödvändig annat än med afseende å sinnenas lugnande, håller dock ej stånd, alldenstund det visat sig, att blott ett par dagar efter det misslyckade Bengtsonska röfveriet det påföljande utöfvades. Alven G. D:ns invänningar mot postens försändande med diligenser och paketposter äga sin giltighet, ehuru de visserligen skulle kunna i någon mån bemötas. Deremot torde svårligen invänningarne mot införande af ett invisningsväsen mellan postkontoren och vissa allmänna kassor kunna godkännas; så mycket mindre som G. D:n sedermera sjelf förordar samma åtgärd, som man i detta hänseende påyrkat.. Emellertid invänder G. D. mot detta förslag till en början, att ett sådant assigneringssystem, utsträckt tili alla delar af landet, skulle vara förenadt med stor risk, då betydliga penningesummor komme att gå igenom en hop illa aflönta postförvaltares händer, hvilka svårligen skulle kunna ställa den borgen, som för ett sådant åliggande vore nödvändig. Man skulle härigenom, menar G. D., äfventyra större förluster — — . —