Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1854, sida 1

sent ännu, om ock det skulle bekrästas, att ryska arm6en vid Donau ansett sig nog stark, att inrycka på sjelfva det turkiska området. Här vill man åtminstone ännu allmänt tro, att det icke blifver möjligt för regeringen, att länge genom en fullkomlik politisk overksamhet, gifva Ryssland ett så påtagligt bistånd, utan att den nuvarande rollen måste förändras, ifrån en beväpnad neutralitet till ett bevapnadt medlarekall. Derhän måste sakerna bringas, icke blott hvad oss, utan äfven hvad Preussen angår, och möjligheten dertill ha vestmakterna i sina händer, under hela den civiliserade verldens bifall. Denna tanka om vårt deltagande i bemedlingsförsöken kan synas förmäten; jag vet det. Och då vi nu sett, att konungens befallning om utrustandet af en bataljon bombkanonslupar och en bataljon kanonjollar icke en gång kunnat verkställas till den derför bestämda tid, såsom det säges, i brist på åtskilligt af det för den krigiska utrustningen mest nödvändiga, så torde det förefalla mången alldeles omöjligt. Men liksom tiden snart torde komma att visa påståendets riktighet, torde den, såsom jag hoppas, förklara den obetydliga utrustningens senfärdighet ur blott tillfälligtvis uppkomna förhållanden, hvilka ej föranleda till sådan hopplöshet om försvarsverkets tillstånd. Men ifrån denna utflygt på den yttre politikens område, der i alla fall vi, såsom en följd af kabinetts-politikens och dynasti-intressenas behof af hemlighet, alltid äro utsatte för att misstaga oss om rätta orsakerna till största delen af regeringens handlingar, och således ofta orätt bedömma verkningarne: öfvergår jag till den inre politikens lugnare, men beklagligen icke synnerligen tröstrikare förhållanden. För Riksdagen förestår nu en ovanlig verksamhetsperiod. ty man påskyndar expeditionen från stats-utskottet af alla hufvudtitlarne, på en gång, och bevillnings-utskottets tullbetankande samt bränvins utsk:s utlåtande komma måhända samtidigt med dessa. Allt detta kunde väl icke vara så illa, ehuru vanligen hittills man ausett bäst, att ställa utskottsarbetena så, att stånden hafva någon betänketid för dessa vigtiga frågors noggranna granskning och behandling — om utskotts-arbetena voro lyckligt och väl utförda och deras frukter antagliga. Men ester allt hvad man förnimmer är detta, på långt när, icke händelsen. UHvad statsregleringsförslaget angår, anses det behäftadt med sådane inkonseqvenser, såsom t. ex. ömsom tillstyrkanden och afslag till föremål, som likväl hafva samband, eller samma natur af behöflighet eller obehöflighet — att de mest skiljaktiga beslut i stånden motses, hvilket kommer att försvåra sammanjemknings-arbetena. I tullfrågan har utskottet fortfarande framgått på prohibitiva vägen, fastän det såsom princip uppställt förbuds-systemets frånträdande. Tullbestämmelserna äro dock föreslagna så höga, att de i flera fall skulle verka likasom förbud, till den lagliga handelns oroande genom lurendrejarens och tullförsnillarens lönande mellankomst, och man skulle knappast kunna tro, att efter den erfarenhet som nu ägas i dessa saker mera allmänt än förr, sådana misstag om landets behof och fördel skulle fortfarande göras, som de — —