Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1854, sida 1

på mina ord: din bild och min pligt och kärlek stå der trosast tecknade. — Vid sidan af en annan bild — eller nägra andra? — Ludvig! — Förlät, Alida! jag är hästig, men jag är ej lycklig. — Det var en dyster bekännelse på vår bröllopsdag, men jag hoppas dock, att med Guds hjelp du skall ändra tankar och lära dig tala mindre hånfullt om qvinnohjertan i allmänhet och din hustrus i synnerhet. — Kanhända! — Ja, det kan hända, eftersom det är mycket troligt — ja, det är säkert du, ty jag vill det, jag hoppas det. — Det gör du rätt i. — Ja, men du skall hjelpa mig att hoppas och vilja, sade Alida, i det hon smög sig varmare och hjertligare till sin man. Jag kan hålla tio mot ett att jag skall lyckas. Då löjtnant Wimpelstorm inkommit i det rum, der Alida Danielli visades som brud, gick det rundt omkring för hans blickar. Han kände ett begär att rycka bruden ur kretsen af tärnor och marskalker och säga: hon är min! Men då han såg den lugna mine, hvar