Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1854, sida 1

Korrespondens. Stockholm den 4 April. Här gå vi ännu ovisse, om det skall blifva ett allvarligt sjökrig i Östersjön emellan vestmakterna och det stora östervaldet, sedan man tyckes, af de två tyska stormakternas förhållande, kunna sluta, att den tillamnade stora europeiska krastyttringen emot det sednare icke ännu larer komma till utsörande. Att Ryssarne icke, till en början, ämna måta sina kraster med de allierade slottorna, kan man sluta deraf, att Revalska slottasdelningen verkligen lärer, medelst den i förliden månad omtalade isningen genom en del af finska viken, förenat sig med flott-afdelningen vid Sveaborg; äfvensom att, oaktadt ganska betydligt antal skärgårds-fartyg utrustas i finska hamnar, Ålands fastland blifvit öfvergifvet af der förutvarande militär, artilleripiecer bortförda, o. s. v. Deremot är det troligt, att i fall de allierade flottorna våga försoket att uppsöka den ryska i sina kryphål långt in i viken, denna i förlitande på biträdet af den ej obetydliga skärgårdsflottan, kommer att våga envisa strider invid de tillika besästade stationerna. Det kan således hända, att en god tid hinner förflyta, innan sjöoperationerna komma att sträcka sig till annat än ryska handelnsoch sjöfartens förhindrande, och i följe deraf afven försvårandet af våra och andra neutrale makters gemenskap med Ryssland; ty om ock denna icke icke kommer att alldeles förhindras, äro dock med hamnblockader och visitationer m. m. så många obehag och risquer förenade, att ej många våga sig in i handelsföretagen. Vi komma således troligen, att i det afseendet röna samma verkan af sjökriget, under neutralitets-tillståndet, som om vi nu genast tagit parti — men huru olika skulle icke då ställningen blifvit för Ryssland! Ja, det synes till och med sannolikt, att med den anda, som råder hos preussiska nationen och krigsharen, samt de lidanden hvilka preussiska östersjöprovinserna åter hafva att motse, om tvång måste af stormakterna användas till att tvinga Fredrik Wilhelm att förändra sin falska politik, äfven den makten förr eller sednare måste lägga vigten af sin inflytelse i vågskålen. Genom ett sådant Preussens och Sveriges förenade förklarande, att biträda de fred-sordrande vestmakterna, hade möjligen ryska sjelfherrskarens förmåtts att på billiga vilkor öfvergifva sina eröfringsplaner, och måhända är det ej för