Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 april 1854, sida 1

serade verldens mening, att gemensamt med Frans männens kejsare gripa till vapen till sultanens försvar. H. M. är öfvertygad, att, då hon så handlar, skall hon erhålla sitt folks uppriktiga bistånd, och att förevänningen att beifra kristna religionens fördelar förgäfves missbrukas, för att betäcka ett anfall, som företagits under missaktning af dess heliga föreskrifter och dess rena och välvilliga anda. Underkastande sig himmelens vilja hyser H. M. med tillförsigt det hoppet, att hennes bemödanden skola krönas med framgång och att, i kraft af Guds välsignelse, freden skall återställas på säkra och fasta grundvalar. Westminster d. 28 Mars 1854. Denna krigsförklaring är beledsagad af söljande ytterligare förklaring: . M. drottningen, tvungen att gripa till vapen till en bundsförvandts skydd, hyser den önskan att göra kriget så litet besvärligt som möjligt för de makter, med hvilka hon förblir i fred. För att bevara de neutrales handel för alla nödiga hinder, är det H. M:s vilja att för närvarande afstå från en del af rättigheter, hvilka efter folkrätten tillkomma henne som krigförande part. Det är H. M. omöjligt att förneka sig rättigheten alt borttaga krigskontraband och hindra neutrale i befordrandet af fiendens depescher; äfven måste hon så till vida bibehålla en krigförande makts rättigheter, att de neutrale förhindras i att bryta en effektiv blokad, som med tillräcklig styrka anställes emot fiendens fästningar, hamnar eller kuster. Men II. M. afstår från rättigheten att borttaga sientligt gods, som är lastadt om bord på neutrala sartys. så vida det icke är krigskontraband. Det är icke H. M:s afsigt att göra anspråk på konfiskeringen af neutral egendom, som ej är krigskontraband, om den finnes om bord å fientliga fartyg, och H. M. förklarar vidare, att hon, ledd af den varma önskan att så mycket som möjligt förminska krigets olyckor, för närvarande ej har den afsigten (it is not her present intention) att utfärda kaparebref. Man tror, att regeringen i afseende på det rådrum som gifves ryska fartyg att lemna England, äfvensom i afseende på tillåtelsen för ryska undersåter att fortfarande vistas i England, följer Frankrikes exempel. Man klagar att Englands egna handelsoch sjöfartsintressen blifva styfmoderligt behandlade i jemsörelse med de neutrala folkens. Elter en af lord Clarendon d. 20 Mars afgifven förklaring, hade man antagit, att alla skeppningar ur en fri hamn i vänskapliga eller neutrala fartyg skulle vara lika skyddade för konfiskering; men efter hvad bemälte minister meddelat d. 25 s. m. befinnes det, att detta icke skulle vara fallet om varorna köpts för engelsk räkning. Resultatet blir, såsom många påstå, helt enkelt det, att handeln med preussiska och andra främmande hus i Memel och andra orter gynnas, och att tillika till följe af den uppställda åtskillnaden undersökningsrätten kommer att användas i alla de fall, då fartyg komma från hamnar, i hvilka ryska produkter bruka alskeppas, hvarigenom ryska handeln icke lider något men, men väl hinder läggas i vägen för brittiska undersåters handelstransaktioner. Det talas om att ytterligare öka armen med 30,000 man. — Lord Lucan, chefen för kavalleriet i bjelptrupperna, skulle redan den 1 April afgå till Turkiet. St. George, 120 k. har, jemte ångaren Hecla, 6 k., d. 27 afgått från Spithead till Östersjön. Linieskeppen Prince Regent och James Watt skola oförtöfvadt komma efter. FRANKRIKE. Prins Napoleons afresa är nu definitilft bestämd till d. 4 April och marskalk S:t Arnauds till d. 10 April. Intrader