Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1854, sida 1

A AQAAAA——pS——— der finge Alvinas hand. Han ansåg det som en vink af försynen, att just Alexander kommit genom hans anstiftan till orten. Detta yppade han likväl icke för de närvarande, utan sade: — Nu måste jag bedja er om förlåtelse, mina damer, för de många gånger jag lyssnat på er. Men innan jag yppar det vigtigaste jag på detta sätt fått veta, så vill jag yppa Alexanders hemlighet. Alexander syntes högst besvärad. — Svartemo Lena talte ständigt för mig om Alexander, huru han sedan en viss morgon, då han, under sina vandringar för skiltets skull, träffat henne i skogen, dagligen besökte och tröstade henne. Derunder hade han ständigt frågat om Ekeby, och om — Alvina. — Min bästa farbror! bad Alexander. — Tyst min vän, låt mig tala ut, jag hoppas att fru Ulrika vill höra allting. — Alexander, fortfor Håkan, som hört det myckna goda folket talar om både moder och dotter, längtade att få se eder och fick naturligtvis latt tillfälle dertill, fastän sjelf osedd, hvarje Söndag i kyrkan. Det var klart att han genast skulle bli intagen i Alvina. Underrättad att redan trenne friare trängdes om Alvinas hand, var han både för stolt och för