Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 mars 1854, sida 1

ras, och ett sådant beräknande ar den eldsläckningsförmåga ban har att påräkna och använda, nemligen huru många kubikfot vatten, som från en viss tid kan föras hvarje minut i elden, då man antagit att eldmassan spridt sig till vissa qvadrat alnars yta, och de på sina ställen i massa varande lågor, som äro svåra att åtkomma, samt att han vet huru vattnet skall rättast användas, så att han ej förstärker elden i stället för att släcka den; han vet då med säkerhet hvarest elden kan hämmas och behöfver ej att kontramendera. Men, utan att kunna detta, är hvarje tillställd befälhafvare, om ock begåfvad med bästa vilja, likväl ej iståndsatt att riktigt kunna möta elden i tider, och således i fara att blifva öfvermannad. Mina kunskaper om vattenledning kunde äfven blifva tjenliga för att vid fabriker och större egendomar, der lokal det tillåter, anbringa sådana vattenledningar, att vid yppad fara, den förstkommande kan genom en krans öppnande genast öfverspruta stället. För att kunna helt egna mig åt detta allmännyttiga verk, är första vilkoret att mig garanteras en ärlig underhållssumma, påräknelig för min återstående lifstid. Dennas anskaffande anser jag kan ske utan särdeles betungande om det allenast omfattas af rikets städers innevånare, större fabriksoch bruks-bolag samt assurrance-bolagen och erlägges i proportion efter städernes och fabrikernes omfång. Medelst dylika ärliga bidrag, hoppas jag få tillsammans ett belopp som kan betäcka de dryga kostnader, ett oupphörligt resande medför, samt min hemmavarande familjs underhåll. Saken talar bäst för sig sjelf. Sällan torde någon person, som så interesserat sig för ämnet och så praktiskt arbetat sig in deri, som jag, erbjuda sig, derföre tyckes tillfället ej böra lemnas obegagnadt; men hvad som göres, bör göras snart. Faran är den oförberedde närmast. De af städernes auktoriteter, fabriksoch bruks-disponenter, som fästa sig härvid, torde med snaraste, i bref till mig under nedanstående adress, meddela sitt bestämmande om det årliga bidraget, påräkneligt för mig för min återstående lifstid, eller minst 5 a 10 är, föriny det är ej nog att eldsläcknings-korpser en gång riktigt organiseras, de böra ovilkorligen hvarje år slera ganger uppöfvas, eljest råkar saken i glömska under mångårig frihet från eldfara, och då kommer den en gång som en tjuf om natten öfver den oförberedde, till hela samhällets undergang. Så snart ett tillräckligt antal anmält sig, skall jag offentligen tillkännagifva mitt antagande, i underdånighet söka Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd dertill, och så sort som möjligt i början af sommaren angripa verket. Götheborg och Rågård den 10 Mars 1854. J. A. Rossing. Red. gör sig ett nöje att inför de personer, som icke känna hr Rossing, vitsorda, att hr R., under den tid han ägde befälet vid den af honom stiftade frivilliga Eldslackningskären i Götheborg, gjort sig, vid flera tillfällen, förtjent af samhällets erkänsla, hvilken ock blifvit för honom mer än en gång offentligen uttryckt. Då det varit nämnde stiftelse i Götheborg, som gifvit anledning till de frivilliga s. k. brandkårer, som nu finnas i de flesta Sveriges städer, och hvilka man har att tacka för ofantliga förlusters förekommande, har man väl skäl att säga, att den man, som lagt första grunden till dessa stiftelser, utfört ett ganska stort värf. Också har hr Rossing blifvit kallad till hedersledamot i en mängd frivilliga brandkårer, i Götheborg, i Örebro, i Uddevalla, i Filipstad, m. sl. af Sve rges städer. Den uppmaning den gamle hedersmannen nu ställt till respektive städers auktoriteter och innevånare, synes oss sålunda förtjena uppmärksamhet, icke blott för det allmänna gagn, som dermed torde kunna beredas, utan ock derför att hr Rossing derigenom skulle erhålla I en belöning, hvaraf hans verksamhet väl må anses förtjent, den belöningen, att få uteslu