Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 mars 1854, sida 1

13 Kapitlet. Haparekaptenen. Den blinde hade under den tid han tillbragt på Stora Ekeby, så småningom vunnit i utseende och anseende så väl genom det beqväma lif han förde som de bättre kläder han fått, sedan han yppat att han var af god härkomst och hade varit officer. Han kallade sig Waller, hade tjent under kejsar Sturbide, sedan varit handlande, gjort skeppsbrott och förlorat allt, legat sjuk i flera år och slutligen blifvit blind, samt vore nu på väg till sina slagtingar i öfra Sverige. Det led mot hösten, den blindes ögon hade icke blifvit bättre, men doktorn försäkrade heligt att han numera var säker på sin sak, han hade uppfunnit något alldeles nytt, som skulle kunna återgifva en blindfödd synen, fru Ulrika, som icke ville afbryta ett påbörjadt barmhertighetsverk, lät nu flytta hr Waller ur rummet i tradgårdsmastarebyggningen, hvilket icke kunde eldas, till ett par rum, på nedra botten i sjelfva herrskapshuset, hvilka nu blifvit uppreparerade. Dessa rum sades aldrig hafva blifvit begagnade till boningsrum, sedan en af de fordna egarne, fru Ulrikas, för henne obekante,