Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 mars 1854, sida 2

plar, som fyllde dem med glädje och förvåning. De sågo, fredligt gungande på vattenytan, en lilja af så gigantiska proportioner, att dess krona icke kunde omfattas af ett par utsträckta armar, och hvars båtformiga blad kunde bära vigten af en fullvuxen karl. Förundransvärd som denna upptäckt då ansågs vara, kunde ingen ana de resultater, hvartill den skulle föra; att denna jätteblommas plötsliga uppenbarelse i de vildmarker, der hon sedan tusentals år blommat osynlig för menniskans öga, skulle blifva den omedelbara anledningen till en ny ordning inom byggnadskonsten — men så är det. När Victoria Regia fördes till Chalsworths ståtliga egor, befanns det nödvändigt att anlägga ett särskildt drifhus för dess emottagande, och denna lilla byggnad af glas och jern, uppförd af hr Paxton efter en helt ny plan, blef första frukten af den moderstanken, som uppreste det glimmande hvalfvet och utsträckte de ofantliga pelargångarne från Hydeparks smaragdgröna gräsmattor, och nu uppfyller Europas och Amerikas förnämsta hufvudstäder med kristallpalatser, sådane som vi förr endast läst om uti gamla se-historier. Förunderliga tanke! En trädgårdsmästare, som kärligt vårdar en blomma, uppreser p ötsligen ett underbart palats, midtför ett förvånadt folks ögon, och uppstiger som riddare under sin höga herrskarinnas hand. Om detta skedt i Persien, hade Hafiz säkert sjungit huru skönhetens genius uti blomman så belönt den som vårdat henne; — och skaldens ord hade ej saknat sanning, ty naturen visar menniskan uti blommorna formens finaste nyanseringar och färgens rikaste, evigt skiftande prakt. 1851 års herrliga byggnad, som inom sina bräckliga murar inneslöt verldens konstalster, glimmar ej mera mellan Hydeparks almar, som ett eldhaf i aftonsolens strålar. Gräsets sammetsmana utbreder sig obeträdt af någon mensklig fot på det ställe der den stod; ar millioner som trängdes på dess golf finnes intet spår dvar. Stigarne genom parken, hvilka vuxit till ofantliga landsvägar under den breda menniskofloden, som alltjemnt strömmade till palatset, hafva åter dragit sig ullbaka inom sina förra smala skrankor; intet tecken står qvar af 1851 års verldsmarknad, det underbara -Konstens Palats. — Men främlingen, som står under parkens grekiska ingångsport, inom skotthåll från dess gamla läge, ser det ånyo ligga utsträckt som en väldig Leviathan, på Surreys sjerran höjder. Det har uppstått som en Fenix, längt skönare än någonsin, och liljans vårdare har genom ett trollslag förvandlat bergsluttningen vid dess fot till ett nytt Eden. Sättet hvarpå byggvaden räddades från förstörelse förtjenar att upptecknas, såsom ett exempel på engelska aflärsmäns raskhet, och den säkerhet hvarmed de räknat på alt engelska folket verkligen önskade bibehalla palatset. Så länge det ansågs vara hvar mans sak, var det nära på att byggnaden försåldes styckevis inför publikens ögon. Visst understöddes Sir Joseph Paxtons uppmaning till dess försvar, af hela pressen, liksom af hvarje sann konstnär; men deras sympathier gagnade föga. Kommissionärerne blefvo dervid, att det enligt aftal skulle bortflyttas inom en viss dag, och om icke personer funnits, hvilka föresatt sig att handla, och icke blott tala, så hade hufvudstaden snart sett denna praktfulla byggnad försvinna, som en dröm. Dat var vid denna kris, enligt Sir Scott Russells berättelse, att tio Engelsmän, i förtröstan på hvarandra och på engelska folket, och i den öfvertygelse, att ett sådant verk icke borde förgås, lade penningar på bordet och inköpte palatset. Ett temligen dristigt nandlingssätt, när man betänker att summan uppgick till ej mindre än 75,000 St. (900,000 Rdr Bko) och att inköpet medförde nödvändigheten att ingå i ett ofantligt företag, som skulle fordra mer än tio gånger denna summa. Kkristallpalatsets bolag, som registrerades den 17 Maj 1852, och bland sina ledamöter räknar de mest inflytelserika kapitalister, tog dock snart detta ofantliga ansvar ur deras händer, och sedan ett kapital af 500,000 St. (6 millioner Rdr Bko) blifvit antecknadt, valde Sir J. Paxton det mest passande läge för byggnaden och parken, och materialierna flyttades från Hyde Park på en otrolig kort tid, så att tomten åter lemnades åt kommissionärerna på den fastsatta dagen i dess ursprungliga skick. Läget som Sir J. Paxton valt för folkets palats var i alla afseenden passande. Den som farit på jernbanan från Brighton, erinrar sig sakert huru, efter att hafva flugit öfver taken på eländiga hus och förbi Birmondseys osnygga kyslen, man plötsligen befinner sig vid foten af Horwoods och Sydenhams skogrika sluttningar, förflyttad från stadens djupaste elände till naturens högsta fägring. I den mest förtjusande del af denna rikt böljande nejd, Renge Park kallad, belägen uti Battersea socken, dels i Surrey och dels i Kent, ligger Kristallpalatsets egor. Första inköpet bestod af 389 acres, hvarutaf 100 återsåldes till M:r Wyllus of Bligate till et ofantligt förökat värde; återstå 289 acres (hvarutaf byggnaden intar 20, samt parken och anläggningen 269). Läget är högst ändamålsenligt; det utgör en del af den långsträckta höjden emellan Sydenham och Annerley, och har ett fall af 200 fot från dess högsta punkt — vägen som begränsar Dalwichskogen, der den har en längd af 3000 fot — till jernbanan, der dess längd är 1,300 fot. — Byggnaden står naturligtvis på den högsta punkten, der London och Westminster och den slingrande elfven tydligt synes från gallerierna på baksidan, under det att framsidan beherrskar hela Kents rika, parterrlika nejder, begränsade af hafvet.