—— —— — — KV —k sk— — — njöto af alla sällskapslisvets behag ech sommarens glädje i de vackra omgisningarna. Notarien var en ständig uppsinnare af vexlande nöjen, utsarter på sjön med guitarr-spel, i Sophies smak, vandringar i det gröna, samt en och annan liten lustbarhet deri de underhasvande singo deltaga. Alvina var glad och vänlig mot alla tre, utan att gifva någon söreträde, oaktadt notarien öfverträslade sig sjelf i munterhet, oaktadt baronen började blifva vek, nästan öm i sitt tilltal, och oaktadt doktorn, med hemliga vinkar om sina medtällare, sökte nedsätta dem i hennes och modrens omdöme. Slutligen föreföll det notarien som om Alvina såg på baronen med ömmare blickar än förut, äfven doktorn tyckte detsamma, båda grubblade öfver något medel att sticka ut honom. Moster Anna lat slutligen öfvertala sig att hvarje morgon taga in små piller, som doktorn påstod skulle bota hennes döfhet. Det var en vacker morgon, daggen. glindrade ännu på gräsplanerna i parken, och bokarnas löf glänste af den sriskaste grönska. Alvina brukade alltid göra en morgon vandring i parken, förr ensam, men efter de fremmandes ankomst i sällskap med moster Anna! Doktorn och Notarien vandrade nu på hvar