Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1854, sida 2

—— ett ledamotskap bland den stora troende skaran i Sokrates 4:de klass. Afven de betänksammare medlemmarne inom detta samma läger torde näppeligen förmå värja sig ifrån vissa besvärande misstankar angående rätta halten af red:s sjelskritik, då den med en förmätenhet, som icke ens kunnat till fullo dölja sig för dess eget medvetande, sätter det åtillsälle, den sjelf ägt att inhämta upplysningar om läroverket och dess ställning framför det tiillsälles, som i samma afseende innehafts af Åläroverkets egen rektor. Vill man kanske inbilla läsaren, att en tidningsbyrå är ett slags pythisk trefot, der visdomen kommer genom ingifvelse, eller ett egendomligt sensorium commune, der kunskapandets alla trådar ifrån de olika delarne af samhällskroppen löpa tillhopa såsom i en gemensam medelpunkt? Eller är en och annan blick af red. det högsta den kunnat egna åt läroverket — mera Färd, än de fleråriga iakttagelserna af en lärare, hvilken icke blott såsom sådan meddelat fortlöpande undervisning i så väl femte klassen som de tre öfversta, utan ock i egenskap af rektor med en, såsom det tycks, för red. oförrådd vaksamhet dagligen genomvandrat samtliga klasserna ifrån den lägsta till den högsta? Otroligt låter det åtminstone, ehuru vi medgifva, att det icke derföre straxt äro möjligt: ty för en större förmåga (och vi erkänna hos vår motståndare ingen ringa sådan — om till öfvervägande beröm eller förebräelse, gömmer sig ännu bakom den framtida utvecklingens förlät) — för en större förmåga är ett ögonblick ofta mer undervisande, än åratal för den svagare. Derföre ligger också skälet också skälet till den klassifikation, vi påstått, icke i det nu anförda, utan fastmera i samma kännetecken, hvarpå äfven Sokrates urskiljde sitt folk, m. a. o. i ae hopade motsägelser. hvarigenom den ifrågavarande uppsatsen sjelfmant jäsvar sin författares befogenhet att i detta ämne hafva uppträdt såsom domare. Uppsatsen börjar med det klagande påståendet, hvilket sedan flera gånger upprepas, att lektor Fagerbergs program kastar skugga på det läroverk, hvars rektor författaren är, nedsåtter det läroverk, som står under hans egen ledning, 0. s. v. Men den enda i programmet befintliga anmärkning, som individuellt drabbar Götheborgs läroverk, är den om skollokalens otillråcktighet; och denna anmärkning är Red. (märk väl!) så långt ifrån att jäfva, att den tvärtom in stämmer och skärper densamma. Hvarföre således klaga öfver en skugga, hvilken man sjelf hjelper till att kasta i alldeles samma vidd, som i programmet? Eller sträcker sig skuggan i programmet vidare, än till lokalen? Låt se! Då man afräknar lokalen, så äterstå blott 4 ting, hvilka ett visst ibland flera likartade läroverk kan äga såsom sin särskilda och egna tillhörighet, näml. särskild ephorus, särskilda lärare, särskilda lärjungar, särskild genomföring af den i lag anbefallda allmänna organisationen, I hvilkel af. dessa 4 hänseenden — de enda ännu möjliga — kastar programmet någon skugga på Gotheborgs läroverk? Svar: i intet! Ty om lärjungarnes beteende säges i programmet hvarken ondt eller godt och rörande de 3 öfriga punkterna vittnas tvärtom uttryckligen det båsta genom de orden — de enda som i programmet sällas öfver dessa ämnen — att Visserligen öfverallt (sjelfva utgångspunkten är tagen ifrån Götheborg) Ephorer och lärare gjort allt, för att på bästa sätt ordna samt samvetsgrannt och med nit handhafva undervisningen Sannerligen — om detta är att kasta 5 skugga och nedsätta, så är jag högligen nyfiken att få veta hvilket språk som begagnas, då man rosar och upphöjer. Sanna förhållandet är, att rektor Fagerbergs program allsicke handlar om Götheborgs låroverk, 3) utan istället endast undersöker lämpligheten af ett visst allmänt stadgande i skollagstiftningen. Också har red. — ehuru i motsågelse mot artikelns hela öfriga hållning — sjelf erkänt detta, då det på ett ställe heter: Men detta (bristande lärosalar) är en specialomständighet för härvarande skollokal, hvilken väl ej får tagas i betraktande, då man vill belysa frågan i sin allmänhet. Är alltså frågan på sagda vis allmån, — nå väl! då kan ju Götheborgs läroverk såsom helt och hållet oskyldigt till beskastenheten af det kritiserade lagstadgandet icke för egen del anses träffadt af den skugga. som faller öfver det sistnämnda; eller också bör det med rätta kunna påstås, att Götheborgs Handelsoch Sjöfarts-Tidning nedsätter och kastar skuggapå den stad, som i publicistiskt hängeende ,står under dess egen ledning, så fort den företager sig att ur sakens natur redovisa och med exempel från åfven denna stad bestyrka olämpligheten och de menliga följderna af vissa allmänna bestämmelser i t. ex. tullagstiftningen eller näringsförfattningarna. Red. förmäler sig vidare vara uppkallad att forsvara Götheborgs läroverk mot dess egen rektor, hvilken förmenas hafva angripit det. Huru med detta angrep förhåller sig, hafva vi nyss sett: och då till följe häraf hela angreppet blott har sin tillvaro i en oredig dröm eller — hvad värre vore — en uppväl något sådant icke anställdt, och lika litet med åtskillige andra, dem jag tillsport. 3) Red. synes hafva missförstått titelorden i prosrammea . . . om de båda s. k. linjerna r elementar läroverket, hvarmed icke förstås Götheborgelementarläroverl(såsom red. betitlar sin artikel), utan det slaos elementarläroverk cam dan Snavaranda lag. —