Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1854, sida 2

ten och blef genast betagen af hans högtidliga och dystra väsende; hon betraktade honom med stor beundran och neg djupt. Hon bjöd honom på sin matmors vägnar, att stiga opp två trappor i tredje våningen, öppnade ett gästrum och bad honom vara hemmastadd. Han behöfde hvila sig efter resan, menade hon; först vid middagstiden skulle herrskapet taga emot. Han afskedade henne med en förnäm nick och såg sig omkring i sin nya bostad. Allting var storartadt och gammaldags, men beqvämt och trefligt. Ur ett öppet fönster såg han en förtjusande utsigt öfver en insjö med bugtiga uddar, betäckta af moget grönskande boklundar; huset låg på en af dess uddar. Han tillbragte förmiddagen med att undersöka sitt medförda klädförråd, utvalde och anlade slutligen den drägt han ansåg skola göra det mesta intrycket; sedan satte han sig vid fönstret i en beqväm ställning och rökte den ena cigarren efter den andra i den friska luften, tänkande på sitt närvarande och sin framtid. — Det är ändå ett besvärligt yrke att vara låkare, suckade han; ständigt är man öfverhopad af personer, som klaga öfver sina lidanden och begära att man skall återställa dem till hälsan. I synnerhet är man förföljd af qvinnorna; om det vore de unga och vackra blott,