Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1854, sida 1

sjelf förvärsva. Han hade till största delen lefvat på salska sörhoppningar och skuldsättning, detta hvarken kunde hon eller ville hon fortsätta. Hon måste tillika afstå allt det lilla som sanns i huset till hans borgenärers förnöjande. Hon stod som man sager alldeles på bar backe och hade icke ens någon liten pension att stödja sig vid såsom många andra enkor. Hon sann nu att hela hennes sina uppfostran dugde till ingenting. Hon kände alla de sina småsaker, som tillhör ett fruntimmer af verld, men hon kunde icke mera vistas i denna verld. Hon kunde sjunga en romans med behag, deltaga i ett quatre mains med säkerhet, rita blommor och landskap ganska täckt och sy åtskillig fin sömnad, men ingenting med den utmärkelse och den färdighet, att hon kunde tillgripa det som yrke. Af tiotusende som idka skön konst är det blott tio som göra det fullständigt och en enda som kan lefva oberoende deraf. På samma sätt var det med hennes språkkunskap, hon kunde uttrycka sig ledigt inom den inskränkta krets hvari vanliga sällskapspratet rör sig, men hon hade ingen djupare insigt i språk eller litteratur, för att undervisa andra. Hon var utmärkt bildad för sällskapslifvet, det nemligen, hvari man endast har utsigter och njutningar, men hon dugde till ingenting för det verkliga lisvet, der hon