Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1854, sida 1

— — — 2 kommit på ett sätt, som förskassat mig det förtroende, att jag sedan dess, såsom kommissionär, ombesörjt ej mindre än 1500 emigranters öfverfart; och hafva uti till mig ankomne skrifvelser slersaldige uttryckt sin tacksamhet och erkänsla, hvarjemte de uti bref till sina i fäderneslandet vistande fränder och bekanta rekommenderat mig till kommissionär, i den händelse desse sednare ärnade emigrerara, hvarom jag är lycklig nog att ännu ega i handom någre bevis för den som önskar derom taga kännedom. Detta har troligen väckt artikelförfattarens afund, helst som han härstädes, ehuru under sitt rätta namn, sökt och önskat blifva kommissionär, fastän det hittills ej slagit serdeles väl ut, hvilket förmodligen orsakat det anfall, som på ett så lågt sätt emot mig försökts. Till Amerika har aldrig, genom min försorg, någon emigrant med namnet Gårdman blifvit befordrad, lika så litet som någon Skåning, hvilket den af mig förda journal nogsamt utvisar, och hvarom hvar och en som vill taga densamma i betraktande skall blifva öfvertygad. Vid midsommarstiden förlidet år har icke någon emigrant blifvit af mig befordrad från Liverpool till New-York, utan endast den 8:de påföljande September har jag derifrån befordrat 144 st. med amerikanska barkskeppet Washington, om 3500 tons, fördt af kapten Phillips; då medföljde äfven Pettersson från Mellby, som vistats uti Amerika i 7 år och nu ditförde sin familj. Under nästlidne sommar hitströmmade, hvilket äfven är nogsamt bekant, stora skaror af emigranter, som önskade lägenheter för öfverresan, men i brist af sådane blefvo här qvarliggande flere månader; jag var då ibland de personer, här på platsen, som sökte ombesörja deras öfverbringande, hvilket lyckades mig endast en gång, nemligen den 8 September till NewYork, och de andre gångerna till Queebec och NewOrleans. Vidkommande artikeln, utom hvad den är rigtad emot mig, så hvarken kan eller vill jag tro dess innehåll, ty den som finner ett nöje uti att beljuga sin nästa är vanligtvis lika sanningslös i sakförhållanden, och att artikelförfattaren aldrig varit i England och destomindre gjort någon resa till eller vistats uti Amerika, uppdagas tydligen af följande, som han i annat fall bordt känna. Enligt engelska lagstadgarne af den 13 Juli 1849 och den 10 Oktober 1852, till säkerhet för utvandrare får, bland annat, icke något skepp utlöpa, utan bevis från regerings-kommissarien, att alla i lagen bestämda föreskrifter äro iakttagne. Förr än skeppet utlöper skall till öfverheten inlemnas en noggrann namnförteckning öfver passagerarne och en lika lydande måste aflemnas till den engelske konsuln på stället. Skepp till Nordamerika måste vara provianterade för 10 veckor, de måste än vidare intaga ett behörigt förråd drickesvatten och proviant efter föreskrifven qvantitet och qvalitet. För passagerares beqvämlighet måste finnas ombord en kock och ett kök jemte kokapparater, dessutom en läkare, medicin o. s. v. Före inskeppningen blifva passagerarne undersökta af läkare. Till hvarje passagerare, som afreser från en engelsk hamn till Nordamerika äc., skall gifvas ett skepps-kontrakt uti hvilket ej mindre skeppets namn och drägtighet än skepparens namn i ofvanantecknade lagstadganden m. m. finnes inryckte. Skeppets redare och kapiten måste före skeppets afsegling hvardera ställa 1000 Sterl. kaution. Begge äro vid straff af svåra penningeböter ansvarige för uppsyllandet af alla ofvanstående vilkor. Genom hvad jag sålunda anfört och då jag vid omförmälte tillfälle icke befordrat någon emigrant till BURNS RR RR RR RER RR RR RR RR RR RR RR te 3