Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1854, sida 1

Den 8 Mars. Då striden mellan Ryssland och Turkiet först begynnte älven för de mest förblindade antaga en för Europas allmänna lugn hotande karakter; då det började bli fråga om på hvilkendera af de kämpande parternas sida hvarje land, som ej ville eller ej finge bibehålla neutralitet, skulle rangera sig, väckte det en icke ringa uppmärksamhet, att den svenska tidning, som ensam äger rätt att i första hand meddela kolsiciellae underrättelser, innehöll en från landsorten insänd uppsats, deri Rysslands betydelse, såsom skyddande ordningen i verlden, framhölls, hvarvid den vinken icke otydligt framkastades, att denna ordningens upprätthållare borde i sitt lofliga förehafvande understödjas. Sammanlagda med åtskilliga andra symptomer gåfvo dessa ord anledning till de farhågor för en lutning åt öster, hvilka sedermera upptogos såsom nära nog en förolämpning mot vår styrelse, liksom vore det något oerhördt, att denna styrelse skulle hysa ryska sympathier. Ivern att vederlägga och med oqvädinsord besvara dessa sorgligt och med allvarsamt bekymmer framkastade farhågor, nådde sin höjd, då de kongliga propositionerna om anslag och kreditiv till neutralitetens upprätthållande förekommo till behandling inom riksstånden och pressen. — Bland annat bemärkte man då, att ofvanantydda officiella tidning, hvilkens obetydlighet vid sådant tillfälle erhöll en viss betydenhet, i sina reserater om de orientaliska angelägenheterna antagit en ganska anti-rysk sarg. hvilket illa rimmade sig med vänskapen för ordningens upprätthållande. En af våra vänner, som just fästade uppmärksamheten härå, yttrade vid detta tillfälle: Jag vill hålla vad, att så snart penningarne äro beviljade, uppör denna Posttidningens ton, och han börjar åter hålla med Ryssland. Naturligtvis motsades detta, ty den som sjelf är främmande för allt dubbelspel vill ej gerna misstänka andra derför. Vi voro således fullt och fast öfvertygade, att P.-T. nu skulle förblifva sig lik, hvilket visserligen dock ej innebar någon artighet. Det var då med en viss öfverraskning, som snart lemnade rum för ett småleende, som våra ögon, då vi öppnade de med måndagsposten anlända Posttidningarne, föllo på en uppsats hemtad ur Journal de St. Petersburg, som går ut på att visa obefogenheten af de engelsktfransyska protesterna mot slaget vid Sinope, en uppsats tydligen härflytande ur ministeriell-rysk källa, hvilken reproduceras utan all invänning