af vår svenske officielle, blott med den korta ingressen, att artikeln utgör ett försök att ådagalägga, det ryska regeringen ännu vid den tiden (d. 16 Febr.) saknade direkta underrättelser om Englands och Frankrikes afsigt med att låta sina flottor inlöpa i Svarta hafvet. Man behöfver ej vara begifven på att uppleta anledningar till vissa misstankar, för att sinna detta förhållande anmärkningsvärdt. Emellertid må saken tillsvidare endast antecknas till hågkomst hos dem, som ej erinras derom genom ett förloradt vad. Efter neutralitetsfrågan här kommit å bane, kunna vi ej undgå att med förundran bemärka, att sedan de 3 millionerna nu blifvit behörigen ställda till regeringens disposition, så höres ej ett ord vidare om denna sak. Stockholmstidningarne hafva under tvenne postdagar iakttagit den djupaste tystnad i ämnet; icke ens något vidare hemligtutskottssammanträde omnämnes. — Men om de offentliga tungorna tiga, så hindrar det icke att rygtet spridt allehanda underrättelser från Stockholm, som stå i samband med neutralitetsunderhandlingarne, hvilka kanske just för deras hemlighetsfullhet tillvunnit sig ett större intresse än de eljest skolat vinna. Dessa underrättelser, hvilka grannlagenheten förbjuder att i alla detaljer offentliggöra, afse ett bref, som skulle ha anländt från Kysslands kejsare till Sveriges konung, med erinran om vissa tjenster, hvilka den förstnämnde åren 1828 och 29 skulle hafva bevisat då regerande konungen i Sverige, tjenster, som den nuvarande konungen ej velat tillbörligt respektera. Huru härmed hänger rätteligen ihop lärer väl ej blifva på lång tid uppenbaradt, förr än historien på samma gång lyfter en flik på den slöja, som höljer det rygtbara mötet i Abo 1812, mellan Sveriges dåvarande kronprins och Rysslands dåvarande sjelfherrskare, ett möte hvarifrån blott de få orden vunnit en historisk rygtbarhet: Dieu merci, il prend de Yargent! Historien skall en gång upplysa om allt detta. Hon skall sfslöja både den sala egennyttan och det lömska förtalet. Hennes dom torde ej falla i vår tid, men vi kunna trösta oss dermed, att vi i detta ögonblick lyckligtvis ej bero af fram farna styrelsers förbindelser, utan att fastmer dessa förbindelser, derest de ägt rum, utgöra ännu en maning till den närvarande styrelsen, alt genom ett ädelt och sjelfständigt handlingssätt aftvå sig all delaktighet i den gamlas transaktioner. Emellertid har den pompösa skandinaviska neutralitetsförklaringen här och der blifvit utsatt för en kritik, som satt densamma i en annan dager än hvari den sågs af den första förtjusningen. Så tecknas den i det sist utkomna häftet afstallningar och förhållanden, på följande träffande sätt: ÅEn stor makt kan, efter godtfinnande, träda upp i en politisk konjunktur med ett manifest, förkunnande, utan vidare omsvep, dess oåterkalleliga beslut, rörande fred, krig, eller neutralitet, samt vilkoren och sättet för det uppgifna syftet, och tillser då att armåer och flottor äro i slagfärdigt skick innan manifestet utfärdas, för att bereda detsamma aktning och efterlefnad. En mindre makt håller sig i det längsta passif; svarar, då hon tillfrågas, men aktar sig noga att börja talet sjelf; ställer äfven sina svar försigtigt och i det längsta undvikande, hvarigenom vinnes tid. Den användes: utom landet, att känna sig för hvilka allianser, som kunna påräknas och att knyta dem som stå till buds och åro gagneliga, samt inom landet, att ordna tillgängliga stridskrafter, för att, när sista ordet måste uttalas, vara beredd att öfvergå från ord till handling. Svenska kabinettet beträdde en splitter ny stråt på underhandlingarnes vidsträckta fält. Det började med ultimatum — manifestet — och först sedan diskussion uppstått med den ena af de i frågan intresserade makterna rörande vissa stipulationer, om hvilka man intagit ända till de minsta detaljer i manifestet, blef man hals öfver hufvud betänkt på behofvet och utvägarne, att i nödfall med sjelsständiga staters ultima ratio upprätthålla stipulationerna och bemöta inkasten. (Hela vårt räsonnemang hvilar på förutsättningen, att invändningarne blifvit allvarsamt gjorda och menade, och att bekymren deröfver på denna sidan varit fullt uppriktiga.) På detta sätt äfventyrade man ett krig, för att försvara — icke neutraliteten, men — neurralitets—AkLe oo oa åå