Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1854, sida 2

bli trogen rolen af den angripne. Från S:t Petersburg meddelas under d. 23 Febr., att ett kejserligt manifest utkommit, hvari det heter: Genom illistiga dggelser hafva Turkarne förledts att framhårda i sin hårdnackenhet. England och Frankrike hafva tagit parti för kristendomens fiende emot det rättrogna Ryssland. Utan någon krigsförklaring hafva de såndt flottor till svarta hafvet för att fördrifva Ryssarne derifrån, något som är oerhördt ibland civiliserade nationer. Ryssland vill liksom 1812 ståndaxtigt tillbakavisa hvarje angrepp; det har gripit till vapen för sina förtryckte kristne bröder. 0, Z. 0. vill veta, att Paskiewitseh är väntad i Wallachiet. Från d. 11 till och med d. 14 Febr. hafva Turkar och Ryssar i flera repriser slagits med hvarandra på nedra Donaulien från Braila till Hirsova. De förre hafva varit de angripande. Striden, som vid de senaste underrättelsernas assgång ännu var oafgjord, galde ett af Ryssarne anlagdt brohufvud vid Braila, hvilket Turkarne vilja förstöra. Ryssarnes försök att bemäktiga sig öarne i Donau, för att derifrån beskjuta Turkarnes fartyg och fästningar, ha ännu ej krönts med någon riktig framgång. En I ö vid Oltenitza, af stor vigt för angreppet på turkiska fästningen Turturkai, ha Turkarne med stor tapperhet försvarat emot alla Ryssarnes angrepp. Ryssarne hoptimra imellertid en mycket stor pontonbrygga, hvilket antyder, att de ämna fresta en öfvergång af Donau. Till varon af en sådan plan å deras sida bekräftas i Franska Monitören som omtalar alla de anstalter Som de vidtagit för dess utförande. I en skrifvelse från Krajova till Wanderer berättas, att i dagbräckningen d. 17 två ryska kolonner, hvardera af 4 å 5,000 man, hvilka skulle öfverfalla en turkisk förpost, men as hvilka en tagit fel om vägen, råkat i handgemäng med hvarandra och i striden i halfmörkret förlorat 300 man döde och sårade. Grekiska upproret i Epirus synes icke vara så farligt, som underrättelserna med de förre begge senaste posterna läto förmoda. Det har ännu ej hunnit sprida sig utom gränserna af Epirus och ehuru denna provins har 400,000 I invånare, deraf det öfvervägande antalet är Ereker, så utgör ju insurgenternas arm ännu ej mera än 8,000 man. Staden Arta, om hvars intagande flera notiser cirkulerat som sedan befunnits ogrundade, lär imellertid äntligen hafva fallit i deras händer. Citadellet håller sig förmodligen ännu. Prevesa säges vara belägradt af dem. De tvenne engelska ångfregatter, som från Corfu afsändts till denna stad, torde dock vara tillräcklige till dess skydd. Det bekräftar sig, att engelska trupper inskeppas på Corfu till kusten af Epirus. Enligt Times har lord Raglan den 25 Febr. begilvit sig till Paris för att öfverlagga med de franska generalerna om den operationsplan, som skall följas i Turkiet af de allierade makternas trupper. I hans sällskap befinner sig öfversten lord de Ros (the premier baron of England), som, då lord Raglan nu blott kan stanna kort tid i Paris, skall fortsätta konferenserna. Äfven general-inspektorn för flottan, kapten sir Baldwin Walker, har rest till Paris för att gå i samråd med de franska sjoofficerarne. Amiral sir Charles Napiers utnämning till chef för östersjöslottan har bekräftat sig. Amiralen har redan hissat sin flagga på Fisguardtill hans amiralskepp är imellertid Duke of Wellington bestämdt. Corrys eskader har d. 26 Febr. anländt till Spithead. Franska krigsministern marskalk S:t Arnauds utnämning till chef för franska hjelptrupperna lär nu vara definitift beslutad. Det påstås, att Österrike biträdt den öfverenskommelsen, genom hvilken de vestra makterna för sin del afsåga sig hvarje landvinning i den förestående kampen, under det Turkiet förbinder sig att låta sina allierade bestämma vilkoren i den blifvande freden. Men i afse