Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1854, sida 2

tegångsformer, aktade han sig noga att förråda sina tankar och assigter på fröken Alvina. Ehuru hans egenkärlek icke medgaf åt baronen något företräde, var han likväl alltför försigtig och beräknande att uppskatta sin medtäsflares möjliga fördelar, så mycket som behöfdes för att kunna motarbeta hans framgång. Han beslöt derföre senast alt visa sig som vän emot löjtnanten i hans närvaro, och mottaga hans fulla förtroende, men så mycket mera skada honom i hans frånvaro när tillfälle skulle gifvas, som icke kunde fattas, då han sjelf redan var hemmastadd på Stora Ekeby och omtyckt för sitt glada lynne och sin rika uppfinningsgåfva, ej blott i affärer, utan i allt hvardagligt. I rummet fanns lyckligtvis både soffa och säng, så att de begge herrarne, utan att besvära hvarandra, kunde få nattqvarter. Medan det bäddades åt dem togo de sig en tarflig astonmältid och fortsatte sitt samtal om Ekebyherrskapet. — Hon är således vacker! sade baronen med sitt granna smålöje, för ögonblicket förhöjdt af några droppar söt mjölk, som fastnat i mustacherna. — Tänk dig alla Stockholms vackraste slickor tillsammans på en Amaranther-bal, i hvitaste snöflorsdrägten, med de friskaste blom