Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1854, sida 2

— Det var tusan fan så intressant! att få råka dig! utropade han, och visade sina stora elfenbenshvita tänder, under det han stoppade lorgnetten i fickan. Hvad blåser nu för vind, att alla Stockholmsfröknars Adonis kommer till det aslagsna Småland? Stockholm måste denna stund smälta af saknadens tårar! — I hufvudstaden finnes numera ingen menniska qvar. Alla hafva dragit sig utpå landet, eller åtminstone till Djurgården. Men jag är lika förundrad som du, hur kan du lemna whistbordet tomt och Blåporten obesökt, huru kan du lefva utan kort så lång tid, som behöfves för att resa hit? Åck, svarade den rödhårige, och lade handen på bröstet, jag far aldrig utan kort, här hvila de vid mitt hjerta, om du har lust, så taga vi oss ett parti piket. Du får i alla fall icke häst så snart. — Gunås, jag behöfver väl två. Men jag ämnar stadna qvar här öfver natten. — Magnesikt! jag ämnar detsamma, ty jag ville här hvila ut efter min långa resa, innan jag visar mig vid målet derför, som bara är en mil härifrån. (Forts.)