Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1854, sida 2

Utrikes Nyheter. Vi hafva i dag på morgonen bekommit danska tidningar af den 1 Mars, tidningar från Hamburg, Berlin och Brussel af den 27 Febr. och tidningar från London af den 25 Febr. Den 24 Febr. hafva högst vigtiga förhandlingar ägt rum i engelska öfverhuset. Lord Beaumont hade föreslagit en resolution, som gick ut derpå, att England måste genast förklara Ryssland krig. Under motiveringen af sitt andragande förklarade lorden, att han, ehuru i allmänhet försonad med den politik ministeren följt, icke kunde underlåta att göra anmärkningar emot det obetingade förtroende som den satt till czarens försäkringar och den ringaktning, hvarmed Turkiet i början af stridigheterna blifvit behandladt af densamma. Lord Clarendon, utrikesministern, begagnade tillsallet att i sin tur, liksom lorderna Aberdeen, Russel och Palmerston, rättfärdiga regeringens handlingssätt allt ifrån stridigheternas början och lemna en öfversigt af frågans nuvarande ställning. Det behöss knappt nämnas, att lord Clarendon på det uttryckligaste och bestämdaste förklarade, att icke den ringaste utsigt förefanns att förekomma kriget emellan Ryssland och de vestra makterna. Dessa makters krigsförklaring emot Ryssland år likvål först att förvänta, når den ifrågavarande allianstraktaten emellan de vestra makterna och Turkiet, hvilken redan erhållit de försmåmndas sanktion, äfven blifvit undertecknad af sultanen. Lord Clarendon gaf tydligt att förstå, att om krigslyckan till den grad gynnade de allierade makternas vapen, att de finge diktera freden för Ryssland, komme sistnämne makt att dyrt betala fiolerna. Det skulle nemligen då icke allenast få gälda krigskostnaderna och underkasta sig annullerandet af alla de gamla traktaterna med Turkiet; utan äfven återställa vissa delar af de landvinningar som det gjort på sina grannars bekostnad. En definitif lösning af den orientaliska frågan vill man imellertid i alla händelser söka att tillvägabringa. Såsom ett medel att befrämja denna lösning betecknade lord Cl., att Turkiets allierade skulle fordra af sultanen, att han beviljar sina kristna undersåter fullkomligt lika rättigheter med Mahomedanerna. Slutligen har äfven lord CI. ansett sig böra förklara att Österrike och Preussen äro med England och Frankrike emot Ryssland. Men han sade icke om de tyska makterns sympathier för den sak som förfaktas af de vestra makterna skulle, i fall det behöfdes, gå ända till en aktif medverkan emot czarens armfer. Förhandlingarne hade ingen vidare påföljd, i det lord Beaumont, belåten med de upplysningar han erhållit, tog tillbaka sin motion. Amiral Corrys eskader, som skall bilda kär nan af östersjöflottan, berättas den 15 förra månaden hafva lemnat Tajo, för att återvända till England. Daily News försäkrar bestämdt, att Sir Charles Napier blifvit utnämnd till öfverbefälhafvare för östersjöflottan. Franska Monitören af den 26 Febr. innehåller flera vigtiga dokumenter. Först är det ett förbud emot utförseln af vapen, ammunition, hästar och materialier för armens och flottans utrustning. Sedan kommer en berättelse af sjöministern Ducos, som tillkannagif