Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1854, sida 2

serbiska senaten rönt afslag på sina sramstallningar och måst återvanda med oförrättadt ärende. Detta omslag i de serbiska maktinnehafvarens sinnesstämning inträffade omedelbart efter furst Alexanders besök hos den österrikiska generalen Coronini. Man gissar, att Serberne fått löfte om Österrikes beskydd under det vilkor, att de icke skulle efterkomma Portens önskningar beträffande annullerandet af de traktater som handla om Serbiens förhållanden till Ryssland. Serbien lär för öfrigt vara sönderslitet af partier. Den fördrifne fursten Milosch, som uppehåller sig hos Ryssarne i Wallachiet, hvilkas skyddsling han är, räknar många anhängare i Serbien, af hvilka troligen mesta delen blifvit vunna med ryska pengar. Den farhågan, att han skall göra ett försök att med väpnad hand åter sätta sig i besittning af Serbiens furstekrona, vinner i styrka. Man smickrar sig dock med det hoppet, att Osterrike, i händelse det kommer till ett inbördes krig i Serbien, besätter landet och upprätthåller sakernas närvarande ordning derstädes. Ett rykte förmäler, att lord Stratford står i begrepp att lemna Konstantinopel och det, såsom några påstå, af den anledning att han, vid flottornas första inlöpande i svarta hafvet, satt sig emot amiralernas begäran att erhålla skriftlig fullmakt att angripa Ryssarne, hvaröfver Dundas klagat i England. Lorden skyndar sig nu hem för att försvara sig. Enligt andra har han blifvit rapellerad. Ryska kommissarien i Donaufurstendömena, general Bredberg, har konfiskerat unge furst Cregor Stourdzas egendomar, för det denne gått i sin rättmätige herres sultanens tjenst. Detta dåd är mycket betecknande. Enligt de senaste underrättelserna lågo de fören. flott. ånyo samlade i Bosforen. De fartyg, som eskorterat den turkiska konvojen, hade således återkommit. Man vet icke riktigt hvilken denna konvojs bestämmelseort varit. Somliga säga Trapezunt, andra Varna. Det bildar sig en legion judiska srivrillige. Tilloppet till denna bör blifva ansenligt, då Judarne hafva allt skäl att hata och afsky ryska väldet, af hvilket deras trosförvandter lidit och fortfarande lida så stort förtryck. Åsfven säges en legion grekiske frivillige vara under uppsättning. Komme en sådan verkligen till stånd, bevisar det åtminstone, att tänkesätten bland Grekerna äro delade. Krigsskådeplatsen. Af Ryssarnes operationer ses tydligen, att de söka sätra sig i besittning af öarne i Donaufloden oah derifrån beskjuta de närliggande turkiska fästningarne och förstöra transportfartygen. som begagnas af Turkarne vid öfvergång af floden. Turkarnes öfversarter af Donau hafva på senaste tider varit ganska täta och lemnat Ryssarne ingen ro eller last. I de smärre träslningar, som de senaste veckorna stått längs högra stranden, har segern nästan alltid varit på Turkarnes sida. Det är derföre ej att undra öfver att Ryssarne söka att sätta sig i säkerhet emot den närgångne fiendens anfall och öfverrumplingar. Huruvida detta lyckats dem, kan man ännu ej bedöma. Man finner imellertid af den i Bukarest d. 12 Febr. utkomna ryska bulletinen, att den skada, som Turkarnes donauslotilj vid Rustschuk lidit icke varit så stor, som den utmålats i Wienerbladen. Bulletinen säger nemligen, att den turkiske ångaren, som deltog i kanonaden, fick tre starka lag, blef till hälften förstörd och kunde blott med hjelp hållas öfver vattnet, och att 6 stora fartyg och ett Jika antal mindre farkoster gjorts obrukbara. Det heter visserligen i de underrättelser, som C. 2. C. säger sig hafva erhållit från Bukarest af den 18, att kanonaden emellan Giurgevo och Rustscuk fortfor den 14 och att den turkiska donauslotiljen till följe af den ihållande elden från ryska sidan för en längre tid gjorts obrukbar. Men det förefaller bra besynnerligt, om icke Turkarne, när de d. 9 fått 13 fartyg förstörda, sedermera skulle kunnat bringa de ösrige i säkerhet. Det heter i en skrifvelse från Nedra Donau af den 14 Febr. att båda härarne börja att blifva otåliga deröfver att ingenting afgörande företages. De föredraga att trotsa döden på slagfältet framför att falla offer för de härjande sjukdomar, som uppstått och underhålles genom den stora föränderligheten i väderleken. Denna stridslust säges vara den sanna orsaken till de täta