mässighet, blott lyssna till kommandoordet och sedan hlott angripa, om de befalles dertill, och blott försvara sig, om det är ossicerarnes vilja. Dessa förhållanden äro icke Turkarne obekanta, hvilka begagna sig deraf och företrädesvis lägga an på de ryska officerarne. Om Turkarne märka, att den kommenderande ryska officeren stupat, då störta de sig medraseri på ryska soldaterna, hvilka icke vika, förr än de dertill erhålla order (?) och på så sätt uppstår detta hårdnackade blodiga handgemäng, hvilket ej slutar, förr än endera partiet ser sig nödsakadt att anträda reträtten. Om Turkarne vid Oltenitza och Csitate blifvit bättre understödde genom förstärkningar, så skulle deras motståndare blifvit fullkomligt upprifna. Omer Pascha, som ganska väl insett detta, var äfven mycket förbittrad öfver de vid Kalafat och Oltenitza kommenderande paschar, af hvilka den ene mistat sitt befäl och den andre fått en skrapa. — General Schilder har besalt, att de ryska officerarne i striden skola bära en uniform, som mindre skiljer sig från den simpla soldatens, för att för framtiden bättre skydda dem emot Turkarnes direkta anfall. Franska Monitören oflentliggör en skrifvelse af Omer Pascha om slagtningen vid Csitate. Den innehåller ingenting som ej är redan bekant. Den skildrar Turkarnes seger som betydlig. Ryssarne hafva vid Csitate minst haft en lika stor styrka som Turkarne. Hela fiendens styrka i Wallachiet uppskattas af den turkiske fältherren till 87,000 man. Han meddelar dessutom några detaljer om de strider, som nästan dagligen förefalla vid Donau och, medgilvande att Turkarne i några af dem dukat under, försäkrar han, att de oftast vunnit betydliga fördelar öfver fienden. Ryska Invaliden meddelar äfven några nya detaljer af slaget vid Csitate, hvari sakerna naturligtvis ses från en helt annan synpunkt än i Omer Paschas skrifvelse. Enligt ett bref från Schumla i Times utgör Ryssarnes förlust vid Csitate enligt officiella källor 1 general, 5 öfverstar, 4 majorer och 3,000 subalternofficerare, underbesäl och soldater i döde, och 1 öfverste, hvilken uppgilves som saknad och 2 öfverstar, 8 majorer i sårade. Antalet af sårade subalternofficerare, underbefäl och manskap speciferas icke. 180 vagnar fulla med svårt sårade körde till Krajova; de lätt sårade måste till fots begilva sig till lazaretten. Ryska Invaliden meddelar underrättelser från krigsskådeplatserna vid Donau och i Asien, hvilka notiser imellertid inskränka sig till att förmäla, att i Asien från d. 2 till d. 27 Jan. och vid Donau från d. 20 Jan. till d. 2 Febr. ingenting förekommit, med undantag af några obetydiiga skärmytslingar i Asien och flera omintetgjorda försök af Turkarne att gå öfver Donau. I ett följande nummer af samma tidning skildras den blodiga striden vid Giuergevo d. 3 Febr. Turkarne angrepo nästan liktidigt på 3:ne punkter, Giuergevo, Slobosia och Malude, och gingo efter en hårdnackad kamp tillbaka öfver floden. Berättelsen angifver Ryssarnes förlust till 142 döde, deribland en öfverstelöjtnant, och 132 sårade. Times och en annan londonertidning hafva skickat korrespondenter till krigsskådeplatsen i Asien. Grekiska upproret. Detta uppror — i hvars anstiltande Ryssarne tvifvelsutan hafva stor andel, om ock dess syfte, hvilket påstås vara grekiska kejsardömets återställande, ej torde fullkomligt öfverensstämma med deras planer — har, såsom vi redan nämnt, börjat antaga en ganska hotande karakter och förtjenar alltså att följas med uppmärksamhet. Det synes först hafva utbrutit i distriktet Arta i Epirus, hvarifrån atheniensiska tidningar meddela följande 2:ne intressanta dokumenter: I. Proklamation Vi undertecknade, invånare och primater i Radoditsi i provinsen Arta, hvilka sucka under ett olidligt förtryck och äro betungade med svåra pålagor samt måste se våra jungfrur vanärade af dessa vilda och barhh astfalha MTasslhar Aaflla aa JONA EE 2? — FL —