Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1854, sida 2

ben, som skrek förfärligt och var redan blå i ansigtet. Hans misstankar hade vaknat, han började frukta att Håkan fått någonting ur kistan, e medan han icke blott gått tyst ur rummet, utan äfven tycktes hafva åkt bort med något rof. — Håkan har bestulit mig! skrek han, han har tagit hela Johannas hemgift, rid allt hvad du kan, sade han till hofjägmästarn, för att blifva af med denne, medan friherrinnan fick undersöka kassakistan. Hofjägmästarn störtade ut, kastade sig på sin ridhäst, som stod sadlad qvar istallet, och jagade efter Håkan. En mil från Ekeby går vägen ikring ett skogbeväxt berg, och på ena sidan är en djup sluttande brant. Just på denna väg rullade Håkans gigg då han hörde hofslagen efter sig. Det susade i furarna på ena sidan om vägen, bäcken porlade i djupet på andra sidan, tjocka skyar jagade upp från norden och stundom betäckte de månen, aft det blef aldeles mörkt, stundom sken månen plötsligt fram. — Kör gosse! hviskade Håkan, det är något troll som är i hälarne på oss i natt. Trakten var illa beryktad för gastar och okogsrå, gossen skalf af fruktan och slog på håsten.