2 — opp i trappan, just som hosjägmästaren kom inom porten. i Han hann stoppa penningarna i sin nattsäck och byta om kläder, innan hofjägmästaren, som först förgäsves sökt träffa sriherrinnan, inträdde i hans rum. Hofjägmästaren, som bodde i trakten, hade fått höra att Håkan anländt till Ekeby, samt att gamla baronen låg på sitt yttersta, han ville derföre äfven vara närvarande. Håkan sade att gubben nu ville sosva, bjöd hosjagmäStarn intaga sina rum, sade sig hafva tagit afsked redan och att han ämnade resa genast, emedan tjensten nödgade honom dertill. Hofjägmästarn kunde ingenting misstänka, och Håkan lyckades att snart få sig häst och for. Han lät sin tillgifne gamla vän Petter Jönsson köra i det vackra månskenet allt hvad tygen höllo. i Just som hofjägmästarn hörde Håkans gigg rulla bort, märkte han ett häftigt skri under sig. Han visste att gubbens sangkammare var I under det rum hvari han låg. Han sprang genast opp, väckte buset, friherrinnan blef afbruten midt i en drömd menuett med den vackre grefve Claes Fleming, letade förgälves efter nycklarna, men hade lyckligtvis en hufvudnyckel. Hon och hofjägmästaren störtade in till gub