Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1854, sida 2

— Min sar! det är Håkan. — Jag känner er icke, sullgör edra ordres, jag är oskyldig. — Min gode, ädle far, sade Håkan, rörd af hans belägenhet, men också förtviflad öfver sin egen, det är er son, som kommer att taga afsked af er i dödsstunden och bedja om er välsignelse. Andtligen vaknade gubbens medvetande vid sonens röst, han blickade åter klokt, smålog kallt och frågade hvasst: — Hur stor summa begär du? Håkan, förledd af det skenbart deltagande i frågan, yppade för honom i få ord sitt ärende. Han var för ögonblicket i en stor penningeförlägenhet, han kunde icke åtkomma mera än räntan af sin hustrus egendom, var hotad med bysättning, den ädle baronen, hade uttömt sin kredit helt och hållet och ville hafva en större summa penningar af fadren. (Forts.)