Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1854, sida 1

Riksdagen. Beriljandel af kreditivet ä 24 mellion. (Slut sr. N:o 50.) I bondeståndet uppträdde först ledamoten af hemliga utskottet Matts Persson srån Stockholms län, sägande sig tala icke i eget, utan i sosterlandets namn. Anslaget är begärt för upprätthällandet af en beväpnad neuutralitet, men om denna är den bästa, som nu kan väljas, anser sig talaren ej kunna bedöma, utan lemnar detta åt dem, som bättre förstå det. Bäst är att vara beredd på hvad som kan förestå. Troligen kan ännu icke någon nation beräkna utgången, och i osäkerhet derom är det klokast att vara beredd på hvad som helst. Då konungen och regeringen proklamerat neutralitet, så måste till dess upprätthållande finnas medel, emedan vi eljest skulle riskera att på ett lömskt sätt bli anfallne och plundrade af någon makt. Konungen är den som har bästa öfverblicken af ställningen, och det är en pligt att understödja honom, så att vårt land icke må blifva skymsadt och plundradt. Om vi skulle bli öfverrumplade utan att H. Maj:t har medel att skydda våra gränsor, så skulle fosterlandet kunna förebrå folkets representanter sådant. Såsom ledamot af hemliga utskottet vitsordar talaren att underhandlingarne varit förda till fosterlandets ära. Kreditivet behöfs för upprätthållandet af fosterlandets ära och talaren biföll den kongl. propositionen, så mycket heldre som han vid ett nyligt besök i sin hemort hört den allmänna rösten högt uttala sig för beviljandet af dessa penningar; hans hemorts (Roslagens) innevänare känna huru den östra grannen förr en gång brännt och härjat deras hem, och kolen efter ödeläggelsen finnas ännu qvar att skåda. — Jons Persson från Blekinge hade ämnat uppmana ledamöterna af hemliga utskottet att yttra sig om behofvet af kreditivet, men då det nu skett på förhand, så ville han bifalla utskottets framställning. Pehr Sahlström yttade derefter: Det är med någon betänklighet jag nu uppträder för att yttra mig, men i samma mån som saken är af stor vigt, i samma mån måste äfven fosterlandsvännens omdöme öfver densamma skärpas. Jag har ingenting mot sjelfva saken att anföra, men vill göra nägra anmärkningar mot det sätt hvarpå statsutskottet gått vid dess tillstyrkande till väga. Grundlagen omtalar eller erkänner icke något slags kreditiv under loppet af riksdagarne. IIVad som då beviljas, utgör anslag för bestämda ändamål. Förhållandet vid 1848 års riksdag var visserligen enahanda som nu, utan anmärkning i detta afseende från min sida; dock tog jag mig då friheten fordra eller förutsätta godtgörelse för denna betydliga statsutgift, antingen från deras sida som garanterat Danmarks sjelfständighet, eller genom stipulationer till vår förmån FREE TN