vid beräkningen af Öresundstullen. Att båda delarne i verkställigheten uteblefvo, är oss nogsamt bekant, och ålägger oss nu så mycket större varsamhet. Kort före riksdagens början lyftades lilla kreditivet och under riksdagens lopp hafva nära 600,000 rdr blifvit beviljade till försvarsverket. Den behandling som statsutskottet åt denna vigtiga sak lemnat, förefaller mig ganska knapphändig, emedan den emot vanlig praxis, hvarken blifvit handlagd i afdelning eller beledsagad af nog tydligt statsrådsprotokoll för utredning af de ändamål hvartill anslaget bör användas, som dock utgör en hufvudsak. Om regeringen iakttagit full öppenhet för representationen och lemnat fullständig upplysning om rikets ställning till utrikes makter, så hade man deraf ännu mer kunnat inse nödvändigheten af att bifalla anslaget. Att dess ändamål är landtmaktens utrustande till tryggande af våra gränser och vår neutralitet, vill jag så mycket hellre tro, som det ingalunda bör kunna förbises att genom större krigsskepps utrustande och en befälhafvares bravur eller håg att deltaga i aktiv strid, möjligen ett direkt krigstillstånd kan uppkomma, som för oss kunde medföra de vädligaste följder. Detta må nu anses såsom en mindre rigtig forutsättning eller icke fullt pålitligt omdöme af den i saken oersarne, sjelfva faktum ligger dock inom möjlighetens gräns. Uti ett krig med Ryssland finner jag väl icke något direkt afskräckande, dock anser jag det böra efter möjligheten undvikas och neutraliteten uppehållas. Huruvida anslaget till hela dess belopp nu bör till utgående beviljas, eller vissa delar deraf efter sig företeende behof och omständigheter lemnas, det öfverlemnar jag åt ståndet att bestämma. Med dessa anmärkningar och med afseende å vår hotade ställning och den oafvisliga nödvändigheten att bevilja medel till dess försvar, förenar jag det förklarande: att jag icke vill eller kan underkasta mig ansvaret för en underlåtenhet häraf, utan gör det endast i fullt förlitande på H. M. Konungens personliga egenskaper och den fasthet hvarmed han kommer att tillbakavisa erkefiendens öfvermodiga försök att på oss imponera, aatingen genom skrämskott eller andra medel, dem denne civilisationens och folkfrihetens förtryckare länge och med framgång begagnat. Jag kan likväl icke underlåta att härvid yttra mitt bekymmer deröfver att dessa medels användande kommer att till en stor del bero af de nuvarande rådgifvarne, hvilkas underlåtenhet att befordra samhällets framåtgående uti intellektuell och ekonomisk förkofran, så betydligt inverkat och ännu inverkar på landets förmåga att bära de bördor dem tidens kraf göra så nödvändiga. iller hvem har icke erfarit och känner den behandling tidens stora frågor af dem fått röna: t. ex. lagreformen, representationsreformen, skattefrågan, tulloch bränvinslagstiftningen, för att icke deraf draga den slutsats, att mera skickliga ämnen vore oss af behof, för att föra fosterlandet till en mera trygg och aktad ställning. Pehr Bengtsson, Falk och många andra instämde med Sahlström. Anders Andersson i Walla, ledamot af hemliga utskottet, uppträdde derefter och medgaf att sättet att äska ett i grundlagarne ej omformaldt kreditiv kunde anses ovanligt, men namnet gör intet till saken och det hade varit värre om summan begärts såsom be stämdt anslag och ännu värre om den blifvit äskad i form af förslagsanslag, som kan öfverskridas. Behandlingen på afdelning inom utskottet först, innan frågan företogs i dess plenum var obehöslig, då grundlagarne icke stadga några utskottsafdelningar. Talaren vill ej taga på sitt ansvar att neka hvad som erfordras till upprätthållande af fäderneslandets sjelfständighet och ära, och dessutom synes dermed icke vara någon fara, då vi nästan kunna vara säkra att det icke mer än till en ringa del blir användt, hvarken emot den ena eller andra makten, utan tvärtom troligen till hvad H. Maj:t bestämt om neutraliteten också kommer att bestå. — Emellertid uppgaf talaren omedelbart derefter, alt den stunden kan komma och torde komma snart nog, då hvarken 2 eller 10 millioner räcka till, ehuru han icke betviflade att ej hvar och en skall vilja skänka sista skillingen, då det gäller fosterlandets ära och sjelfbestånd. Penningarne skola naturligtvis användas till gränsernas skydd och till Gottlands bevarande, denna ö, som är och med hvar dag alltmera blifver af så ofantlig vigt för vårt land. Lindby från Gottland och flere andra instämde med Anders Andersson. Sedan ytterligare några talare yttrat sig blef utgången, att kreditivet af bondeståndet enhålligt beviljades.