Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 mars 1854, sida 2

föranlåten att begära ytterligare medels beviljande. Detta har nu inträffat, och ställningen är sådan, att jag befarar att ej ens dessa medel skola förslå. Jag hoppas dock att vår neutralitet skall blifva från alla sidor erkänd, men sedan vi sist träffades här och ännu denna dag hafva sådana underrättelser ingått som tvinga oss att vara beredde, Det är emellertid ganska möjligt att den ställning vi intagit skall bringa oss lycka och fördel, i stället att många andra nationer måste bereda sig på stora och smärtsamma uppoffringar. Att de medel ständerna nu gå att bevilja skola blifva med hushållning använda, det hoppas jag, liksom att ej större rustningar skola företagas än som fordras för att skydda vår flagga på Östersjön oc h göra vår neutralitet respekterad, så att ej någon må kunna anse sig retad af för stora krigsberedelser. Jag ger derföre mitt bifall utan alla vilkor, men hoppas att konungens rådgifvare äfven å sin sida skola sinnas villiga att lyssna något till de yrkanden på framsteg som på alla håll förspörjas. Ställningen är för närvarande måhända mer hotande än någonsin, men det är äfven att formoda att med de framsteg civilisationen gjort, något långvarigt krig ej längre skall vara möjligt och att någon skall kunna stäfja öfvermodet hos den som framkallat de närvarande olyckliga förvecklingarne. Jag önskar derföre att den äskade summan måtte beviljas enhälligt och utan alla långa diskussioner; resultatet är i alla fall gifvet och hvartill skulle de väl då tjena? — Hr As er ville afstå I från att yttra sig i händelse öfriga talare som redan anmält sig ville göra detsamma. — Uleral af ståndets AQat—t— 2 — — ledamöter asstodo med anledning häraf från ordet. Hr Billström. I anseende till de interpellationer som blifvit ställde till hemliga utskottets medlemmar finner jag mig föranlåten förklara, det jag ej blifvit bemyndigad att lemna några andra upplysningar än dem, som gifvits af den förste af detta utskotts ledamöter som hår uppträdt. Hvad åter angår sjelfva kreditivet, anser jag framställningen derom gå på sidan om grundlagen, som ej vet af mer än två kreditiver. Rätta vägen hade varit att begära anslag till neutralitetens upprätthallande. Men som saken nu Står måste man taga den sådan den är. Att medel behöfvas för närvarande är klart, och jag vet det naturligtvis bäst som är medlem ef hemliga utskottet. Jag anser dock summan för stor och tror att regeringen bordt begära hvad som nu behöfts och framdeles efter sig företeende omständigheter äskat ytterligare medel. Med de stora anslag som beviljats för försvarsverket är det väl ej troligt att förråderna kunna vara så illa sörsedde att ej utvägar föresinnas till en första utrustning. betta synes äfven bekräftas af det sätt hvarpå de nyligen beviljade 589,000 riksdalerne blifvit disponerade. Af de utlyste upphandlingsauktionerna finner man nemligen att en del persedlar först instundande höst skola levereras, hvilket antyder att bersedlar finnas i förråderna och att de nya endast afse att hållas i reserv och ersätta hvad som går förloradt. Men då en makt ej erkänt vår neutralitet, och då nationen fordrar att regeringen skall vara beredd, så vill jag ej motsätta mig medlens beviljande, i förboppning att de skola med all möjlig sparsamhet användas, — Hr Nygren. Då medlemmarne af statsoch hemliga utskotten påtaga sig ansvaret för den äskade summans beviljande, nedlägger jag min röst, ty jag anser mig aldrig kunna rösta hvarken för eller emot, utan att veta hvarom fråga är. — Hr Wern instämde med de statsutskottets ledamöter som förut yttrat sig. Han bad dessutom att få erinra, att om något som under denna diskussion förekommit skulle kunna kasta skugga på borgareståndet, så är det ej de frågor som framställts af den första talaren på hans vanliga öppna och frimodiga sätt, utan fastmer de förebråelser som en del ledamöter i sin alltför stora värma slungat mot sina ståndskamrater. — Hr Henschen erinrade, att då förra gången fråga om anslag för enahanda ändamal förevar i ståndet, var det en ledamot på andra sidan som interpellerade hemliga utskottets medlemmar och önskade att få på deras yttrande stödja sig ). Ialaren ansåg sig icke af honom böra erhålla förebråelser för det han denna gång följt hans exempel, helst det skedde så sällan. I öfrigt trodde tal., att då man så strängt nagelsar med mindre anslag, man ej borde blindt och utan alla skäl bifalla de större. Tal. hade ock med sina frågor till en del lyckats vinna det dermed åsyftade ändamål, men fann sig af svaren föranledd icke fortsätta med de flera speciella frågor han haft för afsigt att till utskottets ledamöter framställa. Hans motståndare borde ej beklaga sig öfver hans frågor, enär de gifvit dem anledning till vackra patriotiska utgjutelser, med hvilka deras meriter sannolikt ökats. När sinnena lugnats, trodde tal. att han ingalunda för hvad nu skett kunde komma att misskännas af någon upplyst och sjelfståndig sosterlandsvän. Hemliga utskottets ledamöter hade nu liksom tagit på sitt ansvar det betydliga anslagets beviljande, hvilket han derföre ej ville längre motsätta sig. Hr Wallenberg begärde ordet för att beklaga att det skall förmenas ståndets ledamöter att interpellera dem af hvilka man har rätt att fordra upplysningar. För sin del hade talaren, innan han hört hemliga ut) Det var nemligen just hr Stolpe som då påyrkade att hemliga utskottets ledamöter skulle yttra sig, och han till och med ville att alla de ledamöter som föra dam hanärt ardat clulla 234 utckattate ladan itar